En Bättre Dag

STOP

2008-03-18T00:52:00.003+01:00

Efter över ett år av bloggande har den här bloggen börjat halta och det känns bättre att avsluta den här bloggen innan kallbrand utbryter i hela dess existens. Så det här blir det sista inlägget på En Bättre Dag.

Tack till alla som har följt bloggen och alla som har bidragit med inspiration.

Vi ses kanske i en eller annan form någon gång i framtiden.

Tack och hej.

Start - en bättre dag

2008-03-07T06:08:00.008+01:00

Ibland gör det ont att vara glad. När glädjen helt plötsligt och utan anledning dyker upp utan att ha reserverat ett bord. De små ögonblicken som man i vanliga fall får använda kikare för att hitta verkar koncentrerade till en enda dag och några få timmar, när de helt plötsligt omsluter ditt inre och till slut inte får plats, det vill ut. Vårskrik, skulle Ronja sagt, "get the f*ck out" - skulle nog min professor sagt, om jag hade gett efter för mina impulser idag och under en ganska så avslagen föreläsning skrikit med min röst som aldrig riktigt kommit ur flickpuberteten. Det är nog mer än vårväder i luften. Det är någon slags spänning, något som säger att "allt kan hända, fast shit se upp, det behöver inte betyda att det bara är bra saker"....och det är där det helt plötsligt spritter till lite extra i kroppen, adrenalin, mitt på blanka dan, och lite solsken på det.

Källan till min glädje beror i alla fall definitivt inte på att jag borstade tänderna i avloppsblandat-vatten imorse. Hade jag sett lappen upphängd utanför vår dörr som sa att pga av det intensiva regnovädret de senaste dagarna avrådes hyresgäster från att använda kranvatten, hade jag nog inte gurglat runt vattnet extra länge för att se hur länge jag kunde behålla vattnet i munnen innan min salivproduktion skulle få vattnet att rinna över. Och, det tog en stund.

Men det kanske var det som var en start på en bra dag, allt kan hända.

(inte helt fresh men ändå ganska cleant slut på första halvan av terminen)

Simian Mobile Disco - I Believe

NYC imorgon. San Francisco på måndag. NYC igen på fredag. Vi ses!

ps. Åt lunch med min professor igår och han avslöjade att Joseph Heller undervisade här på Penn State en gång i tiden. Det botgör Penn States tillkortakommanden, som att till exempel ligga mitt ute i en bortglömd dal i mitten av Pennsylvania med namnet Happy Valley hängande över sig.

My New Wheels

2008-03-03T04:21:00.005+01:00

MGMT - Kids

Lite för mycket tisdag för en onsdag

2008-02-27T18:44:00.008+01:00

Eftersom State College är en tämligen kulturellt anorektisk stad, tvekade jag inte när jag övertalade mina kumpaner till att gå på Matt Pond PA på fredag. Nu brukar jag rekommendera musik, men Matt Pond PA är lite av ett sömnpiller och det visar hur desperat situationen börjar bli, jag börjar fäkta med armarna över allt som påminner om musikupplevelse.

Den 20:e mars uppträder Tilly and the Wall så då blir det lite steppande pop i takt med att våren kommer och dödar den här envisa snön.

Nu är inte Matt Pond PA jättedålig. Inte alls. Bara inte sådär spännande. Matt Pond PA är ungefär som en tisdag kan man säga. Inte lika påtagligt svår att svälja som måndagar, utan bara en dag att trixa sig igenom innan lillördag.

Döm själva, en tisdag

Matt Pond PA - Giving it all away
Matt Pond PA - Holiday road
Matt Pond PA - Wild girl

eller lite riverdance-liknande pop för de med mersmak för onsdagar:

Tilly and the Wall - Bad Education

Fratkillar och bra film

2008-02-24T17:03:00.009+01:00

Fan fan fan...jag förbannar amerikanska collegekillar så det borde kännas ända ner i deras skosulor. De borde känna att deras fötter blir blytunga och deras tungor slår knut när de är nära att säga något sexistiskt till en biaatch.

Gårdagskvällen var totalt misslyckad. Vi skulle gått på en fest som blev inställd och till slut stod vi ute i kylan som fån med alldeles för mycket öl i handen. Ett samtal och vi räddades till en fest. Ett fratparty utan dess like. Jag förstår inte, jag förstår verkligen inte, den genomsnittlige fratkillen. Fratkillen igår kunde vara killen som klappade till kinden på en tjej, det kunde vara killen som klämde en tjej på rumpan och blev arg när hon gav honom en missnöjd blick, det kunde vara killen som skrek mest och hällde öl på sina kompisar, det kunde vara killen som satt däckad i en fåtölj, det kunde vara killen som verbalt misshandlade tjejjer som kom i hans närhet, det kunde vara alla dem killarna kombinerat till en superidiot. Superidioternas fest. Samtidigt kunde jag inte låta bli att bli lika arg på tjejjerna. Vad var det för fel på dem? Varför tog de emot så mycket skit och hängde efter de iq-befriade killarna?

Får ta ut ilskan under squashmatchen idag.

Får ta ut ilskan genom att göra en outstanding bokrapport på boken "Black Hawk Down".

Jag väljer det första. Men mitt liv skulle nog vara ganska mycket lättare om jag skulle välja det andra lite oftare.

------------------

Jag hade lovat mig själv att se Juno för veckor och månader sedan. Det löftet har jag brutit, såklart. Mår nästan dåligt av att tänka på det, för jag har sett många skitfilmer sedan dess. Men jag har soundtracket sedan länge och varför inte spela lite Kimya Dawson så jag kan känna mig lite mer som en outcast-tjej här i den amerikanska college-djungeln.

Kimya Dawson - Loose Lips

Kimya Dawson - Tire Swing

Appropå film, i onsdags fick jag chansen att se Julian Schnabels The diving bell and the butterfly, ett måste, inte minst för det fina filmfotot, så go go go. Eftersom berättelsen är verklighetsbaserad borde jag kanske gråtit igenom hela filmen men jag var mest uppslupen i det fantastiska filmfotot. Gråta gjorde jag märkligt nog istället i dokumentären Joe Strummer - The future is unwritten, som fick mig att gråta i slutet...och att han skulle dö var ju ganska givet, men det är definitivt en dokumentär som får musikpulsen att bulta och inspirerar till storhet.

Tärningen kommer att kastas....om två veckor.

2008-02-20T04:55:00.003+01:00

Med en lögn åt det ena hållet och två ärliga svar åt det andra slapp jag böta för att jag druckit alkohol i samma rum som två minderåriga. Det jag är extra glad för är att jag slipper 5 veckors alkoholgruppmöten, något mina mindre lyckosamma kumpaner inte slapp undan.

Den senaste veckan har datorn krashat, mitt huvud krashat och skolarbetet krashat och lagt sig som en hög över mig. Jag har dränkt mig själv i alkohol och sattyg och sedan återuppstått. Lite som jag gör varje vecka. Den här gången skiner ljuset ganska klart i tunneln och den lyser på två välupplysta skyltar. På den ena står det New York City. På den andra står det San Francisco. I'm going to California.

Jag åker dit själv och det känns riktigt spännande. Ifall att det krisar och jag skulle känna mig otroligt ensam har jag blivit tillgodosedd telefonummer att ringa som tillhör diverse kompisar till andra kompisar. Förhoppningsvis blir jag inte desperat. Det enda jag kopplar ihop med San Francisco rakt av är:

Alcatraz
Golden Gate
Branta gator
China Town
Gay

Och om jag inte minns fel så utspelade sig serien "Huset Fullt" i San Francisco. "Huset Fullt"-tour...det är lågt.

När jag väl är dät punktar jag upp alternativen på en tärning så jag kan göra en Luke Reinheart och leka The Dice Man. Tärningen för mig dit den vill. Hur många gånger har jag sagt att jag ska göra detta men aldrig fullföljt det hela? Branta gator är i och för sig lite för lätt. Brant är bara brant, lite farligt, men ändå, bara brant är inte så jävla kul när man står där. Ge mig alternativ, vad gör man i San Francisco!? Vad vill man inte göra i San Francisco!?

MGMT - Time to pretend

Busted!

2008-02-12T01:22:00.000+01:00

Åkte dit i fredags för att jag var över 21 år och drack alkohol i ett rum där även 20-åringar vistades. På onsdag ska jag på alkoholkonsultmöte. Det ska bli spännande. Jag har fått rådet att jag inte ska vara arrogant vilket jag är rädd att jag lätt skulle kunna vara i en sådan här situation.

En låt som spelas fruktansvärt mycket här på Penn State att den lyckats bli deras anthem är en hemsk låt av Soulja Boy - Crank That. Men glöm inte att torrknulla med din danspartner när du dansar, annars räknas det inte som dans här. Welcome to Penn State

Lyssnar hellre på Vampire Weekend och klassifierar mig som danshandikappad efter att ha blivit socialt smörjd av alkohol.

Vampire Weekend - A-Punk

Penn States Legend

2008-02-05T16:58:00.001+01:00

Helgen var kul. Nu är jag sjuk. De två brukar oftast gå hand i hand, så även denna gång.

Min vän M. och jag tog en kaffe och bagel igår och M. svarade på min fråga varför det inte finns några sororityhus här i Penn State när det finns frathus.

- How come I only see frat houses and no sorority houses?
- Well, there are no sorority houses, the girls live in apartments or dorms.
- What? Why?
- There is an old Pennsylvanian law that forbids more than eight girls living together in a house. More than eight girls in one house is considered a brothel.

Jag har alltid tyckt att det blivit lite för välorganiserad prostitution när vi har varit mer än åtta tjejjer i ett hus. Tack för den lagen.

NEJ! Googlade det här efter en stund och tyvärr M. är det här bara en vandringsägen. Det är bara vanlig orättvisa som ligger bakom att killarna får hus med biljardbord, kockar och jacuzzi, och tjejjerna får bo i vanliga rum i lägenhetskomplex. Så där, så var den fantastiska bordellvandringsägnen förstörd.

The Kills - No Wow (MSTRKRFT remix)

Hot Chip och underställsfetischism.

2008-02-01T16:25:00.001+01:00

Chansen att jag kommer att lyckas köpa biljetter till Justice under Spring Break minskade förra veckan när jag upptäckte att de helt sonika hade flyttat konserten från Madison Square Garden till en mindre lokal med hälften så mycket besökarkapacitet. Istället har jag nästan blivit övertalad att hänga med på Hot Chip en månad senare. Men precis som Kristin Lundell på svd.se, har jag inte riktigt fastnat för nya skivan än. Meeeesig, är nog ordet som behöver revivas här. Hoppas att jag har fel, lyssnat på fel sätt, kanske lagt in right hörlur i left öra och fått en helt fel uppfattning. I såna fall blir jag lycklig.

Förbereder mig för morgondagens utflykt till en skidbacke i närheten. Eftersom jag redan är ett proffs på skidor (läs, hon kan med möda åka ner för en backe), satsar jag på att lära mig något nytt, därav snowboard den här gången. När min stjärt är full med snö skulle jag om jag varit hemma skyfflat i mig ett par våfflor men vad äter man här? Hamburgare? Eller kanske snö, för den som vill ha en amazing! zero procent fat! - diet. Jag testar att klä på mig underställ, skidtröja, skidjacka, skidbyxor, skidglasögon, skidvantar och sist och inte minst min skidpose (böjda ben, framlutad och en galen blick i ögat...tills jag blir rädd och inser att min skidpose ser ut som en tjockt påklädd extremt panikbajsnödig person). Det mina med-skid/snowboardåkare inte vet är att jag egentligen hänger med för ha en legitim ursäkt att ha på mig underställ. Nu tillbringade jag i och för sig mina första två veckor här i underställ under min pyjamas. Men nu ska jag få åtnjuta underställ under skidkläderna där de ska vara...åh, trist. Får försöka strippa ned till underställ så fort jag får chansen på bussen tillbaka. Sedan försöka dra till mig all uppmärksamhet så jag kan hoppsa runt i mina fetisch-kläder så att alla ser hur skönt det är. Kanske lyckas jag till och med värva lite folk till min fetisch-niche. (skönt ord att säga, say it and spray it.). Det är kanske något med att det känns som att man springer runt som en tecknad tjyv som gör att jag gillar det. Ni vet, tighta helsvarta kläder och helst en pengasäck uppslängd på ryggen. Fast förmodligen är det känslan av att vara naken fast man inte är det som gör det för mig. Modig, men för blyg för naket.

På söndag är det Superbowl.

Försöker hitta några hyfsade låtar från Hot Chip...men det är bara singeln som är värd ett varv.

Hot Chip - Ready for the floor

Lyssna hellre på Jonas Game idag,

Jonas Game - ADHD

Tyler Ramsey

2008-01-25T17:05:00.000+01:00

Mycket män i skägg. Det var så det såg ut till det yttre under gårdagens konsert på State Theatre, i State College. State Theatre är en biograf och gav kanske inte den där ordentliga konsertkänslan men utrymmet till trots var det tre fullängdspelningar av tre amerikanska band. Band of Horses var huvudattraktionen och fick vänta till sist. Det andra förbandet Cass McCombs var väldigt populär bland collegekidzen, men det var faktiskt den första spelningen som fick mig att hamna i hypnos. Band of Horses gitarristen Tyler Ramsey är förutom att vara väldigt stillig i sitt utomordenliga skägg också en väldigt begåvad soloartist. Hans melodier för tankarna till Damien Jurado och möjligen Iron & Wine. Likt Band of Horses slår Ramsey ann en viss sydstats countrysträng på sin lyra. Nu brukar jag inte gilla country så mycket och säkerligen hade jag nog inte brytt mig så mycket om hans musik om jag inte hade sett honom live. Men gjort är gjort och ikväll lägger jag mig med en thing för Tyler Ramsey.

Tyler Ramsey - These Days (Jackson Browne cover)

Tyler Ramsey - Ships

Tyler Ramsey - A long dream

Köp låten Worried på iTunes, min personliga favorit på det nya albumet A long dream about swimming across the sea.

Det kallas kallt

2008-01-23T15:35:00.000+01:00

Det är 21°F (ca -6°C) kallt ute just nu här på State College, men det känns som 10°F (ca -12°C).

Och det är inte enligt mig utan enligt Weather Channel. Jajjemen, här står temperaturen i den faktiska temperaturen och hur mycket den temperaturen känns som. Jag som i princip är sifferblind vet inte riktigt hur jag ska ta mig till den här informationen. Sååå, det är alltså kallt ute men det känns ännu kallare, summa summarum så är det kallt ute...?

Men på något sätt gillar jag det här ändå. Hur många gånger har man inte tittat på termometern och sett att det är låt oss säga ca 3 grader ute, men inte kunnat föreställa sig hur kallt det egentligen är? Nu finns ju lösningen! Jaa, 3 grader känns som -4 grader och vips känner man sig mycket visare! Men hur känns -4 grader? Jaee, det känns som -5 grader. Mhmm...man har i alla fall försökt, det är nog jag som inte kan bli informationsberikad i samma grad som resten av peepzen här.

Hur många grader är det hos er? Och hur mycket känns det som?

För säkerhetsskull hade jag på mig underställ igår hela dagen. Det var ett smart drag som kanske blir återanvänt idag även om jag känner mig lite som en Michelin-gubbe fast med kläder som andas.

Ett två tre, okej, nu går jag ut då med lite musik i mina kalla lurar;

Lightspeed Champion - Dry Lips

Lightspeed Champion - Galaxy of the Lost

Lightspeed Champion består av Dev från tidigare Test Icicles...om du hört en skrikig och ganska skum låt vid namn SHARK så är det Test Icicles forna kreation. Dev startade i alla fall Lightspeed Champion med fem andra killar och spelar numera lite mer lätt gitarrpop med fyndiga texter. Ge dem ett försök!

Viktigaste målet på dagen

2008-01-18T05:06:00.000+01:00

Just nu slickar jag glasyr på en popslampa, mmmm. Jag var sugen på något sött till frukost. POP-TARTS, alltså. Det var något som klingade bekant med tart, så jag kolla upp det. Det betyder ju;

Svenskt uppslagsord
fnask fnasket fnask fnasken subst.

prostituerad (vardagligt)

Engelsk översättning
prostitute, tart

Svenskt uppslagsord
slampa slampan slampor subst.

slarvig el. lösaktig kvinna; gatflicka (vardagligt)

Engelsk översättning
slut, slattern, hussy; tart
Svenskt uppslagsord
slinka slinkan slinkor subst.

lösaktig kvinna

Engelsk översättning
hussy, wench, tart

Kellog's!!? Vad slickar jag på? Hur brainstormade ni fram det här namnet på en produkt som mest småungar käkar sig feta på? Aja...det är ju en sjukt bra ursäkt för en minitårta till frukost varje dag...eller en slampa.

Att göra när jag kommer tillbaka från NYC:

Ringa Kellog's
Köpa PopTarts med cookies and cream smak.
Mynta ordet PopWhore istället för PopTarts på campus
Säga slinka förbi någon istället för glida förbi när det ges tillfälle och fnissa åt det faktum att jag kommit undan med att säga att jag prostituerar mig förbi dig. Do you mind?

och jaaa .... tart betyder också mördegstårta (med frukt). Men kom igeeeen.

Freezepop - Do you like boys?

Before The Devil Knows You're Dead

2008-01-18T04:27:00.000+01:00

Säga vad man vill om studentliv men om det är något man ska dra nytta av när man lever i en amerikansk studentstad är det att gå på bio. Kom precis hem från State Theatre efter att ha sett en film för 35kr. En film som fick mig att må illa av spänning och fasa samtidigt som jag i mitt huvud hade en publik i smoking och balklänningar som uttropade "bravo, bravo, fantastico!". Men utåt sett satt jag tyst och höll mig krampaktigt kvar i stolen. Det här är en måste film för de som gillar att se en berättelse nysta sig fram i oväntade skepnader med oanade vändningar och komplexa karaktärer. Men framförallt är det en film där man kan njuta av lysande skådespelarinsatser och moraliska dilemman.

Nog sagt om filmen, när jag blir entusiastisk blir jag som ett litet barn och maler på.

I morgon bär det av på långhelg till NYC. Ska bli tjog najs. Inte minst eftersom min vinterjacka ligger där och det har blivit ovanligt kallt här PA. Dessutom har jag hängt alldeles för mycket på Webster's på sistone och kommit hem med bok efter bok som förfaller och som jag ändå inte hinner läsa. Mer? På torsdag är det Band of Horses konsert som gäller här på State College. Något annat? Ja just det, jag har börjat stalka en tysk kille. Vi får se hur det hela går. Resultatet kan ju bli en trevlig fika/öl på krogen alternativt polisanmälan. Utfallet blir ju intressant vilket som.

Blonde Redhead - Dr. Strangeluv

ps. Om tomten skulle komma en gång till i år och fortfarande tar beställningar skulle jag vilja beställa en Macbook Air, tack.

Yael Naim - New Soul (från MacBook Air reklamen)

15 JAN

2008-01-16T03:31:00.000+01:00

Idag, idag känns det bättre. Phuueee...de mörkaste timmarna är nog över för den här gången. Kom igen nu Penn State.

Pepp pepp.

Rigas - 25 years

Rigas - Hardest pocket to pick (klicka på länken och gå vidare till zshare från "the fast life")

13 JAN TILL PENN STATE

2008-01-16T03:00:00.001+01:00

När hon sätter sig på det lilla flygplanet som ska ta henne till State College inser hon att hon aldrig suttit på ett så litet plan förut. Planet är som en liten buss och alla måste hjälpas åt för att komma ombord och inte slå i huvudet överallt. Efter att alla ansträngt sig för att hitta sin plats och få in sitt handbagage i de små utrymmena över deras huvuden kommer beskedet att det kommer att bli för tung last. De undrar om några kan tänka sig ta nästa plan i utbyte mot en gratis flygbiljett. Inget i världen skulle kunna få henne att vänta och ta nästa plan, hinner hon tänka innan två överviktiga unga män och en lika välbyggd ung kvinna går med på att byta till nästa plan.

Skulle jag göra det skulle min utmattning bli en så stor del av mig att jag aldrig skulle kunna skaka av den.

När det lilla propellerflygplanet till slut står på startbanan får hon en känsla av att hon åker med en gigantisk visp. En likadan som hon har hemma och som hon aldrig vispat grädde med. De två vispproppellerna hackar sig igenom luften snabbare och snabbar och snart är de uppe i det där blåa. Hon sätter på en välbekant lugn spellista på sin ipod men byter rastlöst låtar tills hon till slut stänger av den. Inte långt efter att de nått marschöjd är de snart på väg ned igen och allt hon ser när hon tittar ut utanför fönstret under propellen är ödemark. Några enstaka stora hus ser hon, ibland utspridda små beiga prickar runtom dem. Boskap. Såna där djur. Sedan ödemark igen. Precis innan de ska landa ser hon en liten stad, den stad som ska bli hennes hem i fem månader.Det är en tanke som kommer att ta tid på sig att landa som en påtaglig känsla.

gay snäll taxichaufför som berättar om penn state- får hans kort - trött men forfarande glad - tänker på alla människor hon hunnit prata och träffa sedan hon satte sig på det första flyget - tyst i lägenheten-förkyld rumskompis - inte otrevlig, inte heller trevlig - vill inte vara i lägenheten - känner sig som en gäst - ensam-går runt och driver- sitter på café och äter en halv laxbagel, när åt hon sist? - läser modetidningen metro pop -köper konsertbiljett till band of horses på campus - "en tack" - funderar på att gå på bio- den börjar om två timmar - för sömndepraverad - går hem och försöker sova - går inte- går ut igen - hamnar i en bokaffär och kollar mail - köper gamla klassiker som faller sönder - driver runt - vill köpa en flaska whiskey så hon äntligen kan sova - bara ölbutiker, köper inget - går in i en gitarraffär och frågar om hon får spela den finaste svarta gitarren - sitter ett tag själv på andra sidan butiken och spelar länge tills fingrarna slutar röra sig - berömmer gitarren, tackar och går - vill inte gå hem- går hem - hem? - klump i halsen- saknad - villl inte vara här- vill inte vara så här - det här är inte jag, hon - så det känns - börjar inse - 5 månader- på riktigt - det känns.

Franz Ferdinand - All my friends (LCD Soundsystem cover)

LA GUARDIA AIRPORT 11-12 JAN

2008-01-16T02:43:00.000+01:00

taget med mobilen. när inget annat funkar verkar mobilen ändå rädda situationen, lite som mcgyver fast med lite mer utstrålning.

Ett öde och kyligt landskap breder sig ut med ett evigt torrmetalliskt blåsljud. Lysdioder spelar över väggarna och en mekanisk röst ljuder emellanåt som råder dig att vara vaksam över dina ägodelar. Du sneglar på din stora till bredden fyllda gråa nyinköpta bag med hjul till vänster. Sedan kastar du ett öga till höger där ditt handbagage ligger, en svart bag från Granit, sommarens kap för 250kr tänker du nöjt. Till sist blickar du ut över landskapet igen. Fyra stycken uttröttade resenärer ligger utspridda på golvet i den lilla flygterminalen i New York. Men det kunde lika gärna ha varit St: Petersburg. Klockan är 03.32. Du tänker att det känns som att ligga i en legoflygplats som inte är färdigbyggd och som någon lagt ifrån sig för att leka med någon annan gång. Du får nästan en utomkroppslig upplevelse där du ligger och fryser helt nollställd på marken och girigt försöker samla på dig sömn som vägrar skölja över dig. Tiden står stilla i den här byggnaden men samtidigt pockar den där klockan ovanför dig envist framåt, snabbare än någonsin. Den passar inte in här hinner du tänka innan du återigen fastnar med blicken förundrat på din omgivning som om du tittade på en tavla. Plötsligt får du en idé och sätter dig på knä och börjar ivrigt rota runt i väskan.

Jag är i en tavla som jag aldrig riktigt kommer se om jag inte tar ett kort på den utifrån. Först då kan jag få det till en känsla jag kan betrakta och visa den när jag inte kan förklara det i ord.

Du hittar kameran och tittar på skärmen men vet redan innan du hinner se skärmen att du kommer att bli besviken. Det är inte så här det ser ut. Du låter ditt högra pekfinger närma sig avfyrningsknappen när kamerans batteri tar slut och ger ifrån sig ett par pip innan skärmen blir svart. Därefter går du tillbaka till ditt bagage, sätter dig på elementet intill och väntar på att ljuset ska äta sig genom mörkret så att du kan checka in och ta dig till nästa flygplats i nästa stad. Klockan visar 03.40.

LCD Soundsystem - New York I love you but you bringing me down

TISDAG 11 MARS

2008-01-10T01:16:00.000+01:00

Då vet jag vart jag helst vill vara...på Madison Square Garden i NYC. Eftersom jag missar Justice spelningen i Stockholm på Debaser Medis 1 februari (gå om du kan!) finns ändå chansen att gå på både Justice + Chromeo + Busy P + Fancy + Dj Mehdi i New York istället. Gå om du kan och ta med mig när du ändå är på väg!

Chromeo - Outta Sight

Dj Mehdi feat Chromeo - I am somebody (Paris version)

Justice - New Jack

Chromeo kan också ses den 26/1 på Bowery Ballroom, missa inte!

Borta

2008-01-07T15:01:00.000+01:00

vår terass...

Ojoj, nu är jag helt i lättjans land, Curacao. Här pratar alla holländska. Väldigt irriterande eftersom holländska är ett sånt språk som man till det yttre tror att man förstår fast långsamt långsamt inser att man inte förstår alls. Det låter förvillande likt någon slags avlägsen kusin som har talfel. Varför Sverige inte kunde passat på att belägra en paradisö under deras stormaktstid är helt bortom mig. Istället tog dem Finland. Soft.

Lägger upp en resdagbok för dem som vill följa resan i dagboksform i USA som börjar på fredag. HÄR.

Här kommer det att fortsättas att skrivas om små kanske obetydliga grejjer som ändå betyder något just idag blandat med musik.

En lugn dag på stranden blir det nog idag som alla andra dagar under den här vistelsen. Återkommer med mer kärnfulla insikter senare i januari.

Jamie T - Calm down dearest

Jag ser det snöar.

2008-01-03T10:18:00.000+01:00

Fasen vad det snöar ute. Det är nog första riktiga snön jag sett på hela vintern. Vilken tur att jag drar ifrån det snart. Om några timmar faktiskt. Inte för att det inte finns snö i Pennsylvania, men det finns en betydlig skillnad. Det är amerikansk snö. Den är nog större och mer vräkig liksom. Fast det är kanske bara ytterligare en av mina fördomar som jag gärna ser krossas, till snö.

och så vädret idag: Stockholm 0° snö New York - 5° sol Curacao +22° regn

Det är nästan som om jag hamnat i en meteorologs våta dröm, att ta sig igenom tre totalt olika väderförhållanden på knappt två dagar. Fast jag går inte igång på det lika mycket, inget av dem är ju optimalt, men okej, jag tar väl ändå Curacao en vecka. Efter regn kommer solsken och allt sånt.

Önskar att jag hade något mer intressant att säga idag. Men jag har ganska mycket resfeber så det enda jag gör är att sporadiskt och i sann Tourettes-manér skrika ut vissa ord ibland, PENNA! och direkt springa med vild blick och packa upp för att se om jag faktiskt packat en penna.... det hade jag.

Nu till något som är minst lika viktigt som säkerhetsbälte på planet. På väg musiken.

Dagens första på väg låtlista

1. Lou Reed - Street Hassle
2. M.I.A - Paper Planes
3. LCD Soundsystem - All My Friends
4. Matthew Dear - Deserter (med risk för att upprepa mig, men det här är verkligen årets låt)
5. Sonic Youth - I'm Not There (Bob Dylan Cover från filmen I'm Not There)
6. Säkert - Stetoskop

Så off till New York - Curacao - New York - Penn State (Pennsylvania). Häng med om ni vill!

Engelska texts

2007-12-26T01:09:00.000+01:00

Du vet när man känner att tiden är förbi för att fråga vad någon heter, när man liksom har passerat bäst-före-fråga-namnet-datumet. Personen i fråga skickar mer eller mindre födelsedagspresenter när du fyller år och vet vad din mamma hette som ungmö. Det har varit en obalans i relationen men den andre verkar inte ha märkt något. Så det hela börjar kännas betungande pinsamt.

Ungefär så är min relation med det engelska uttrycket xoxo som används vid slutet av ett sms eller liknande. Jag har fått det ett antal gånger. Först trodde jag att den som skickat det var full och slant på något vis på de små små knapparna på mobilen. Sen fick jag ett till med samma xoxo, från någon annan. Fyllan kan ju inte smitta så mycket bara för att de är engelskspråkiga? Så jag svarade och fyllde något tveksamt mina sista rader med xoxo tillbaka. Så har det fortsatt. Om någon frågar om jag vet vad det betyder svarar jag alltid vänligt men bestämt med en skarp ton om inga vidare kommentarer "ja, det vet jag..."

Såklart har jag inte ett blekaste.

Så jag gör som jag lärt mig att jag ska, jag wikipediar när jag vill glänsa med svar någon annan skrivit åt "ja, det vet jag..."-sägande flickor som jag;

Hugs and Kisses is a term for a sequence of the letters X and O, e.g. XOXO, typically used to express affection or good friendship at the end of a written letter or email.

It is debatable which letter represents which act. The less common interpretation assumes that X represents the four lips of a kiss and O the four arms of a hug. For example, the Oxford English Dictionary states that X is "used to represent a kiss, esp. in the subscription to a letter." [1]. A more common interpretation assumes X as the crossed arms of a hug and O as the puckered lips of a kiss. Also, the order is normally spoken "Hugs and Kisses" which would correspond to the order that the X's and O's are written. Additionally, there is a more simple interpretation, based on the pronunciation of the letters X (sounds like 'kiss') and O (sounds like 'hold', as in 'I hold you').

Så jag får med andra ord, kyssar och kramar. Det var det jag fick. Jahaaa-upplevelse. Ska genast skickat tillbaka ett par sms med Thanks!

Dagens låt blir bara en dagens låt, men verkligen en bra sådan, blev helt slut i fingrarna av att skriva så här i juletider.

Band of Horses - Is there a ghost

XOXO

Lite Stockholmsbaserad '07

2007-12-20T23:15:00.000+01:00

Mellanlandning i Stockholm, igen. Mitt lilla rum hos min mor inhyser även en koncentrerad version av mitt hem i Jönköping i form av sopsäckor och bananpacklådor. Det är lite smått förvånat jag ser på hur ett hem ryms i en hög bredvid min säng fast på en helt annan ort.

Jahaa...jag rycker på axlarna och lägger mig i sängen bredvid en brödrost och en stekpanna och kastar undan en gammal illaluktande studentoverall. Så var den perioden i mitt liv över.

Nu följer två veckor i vakuum. Jag hoppas att jag hinner landa innan jag lyfter igen. Men det är en önsketanke som kanske kommer förbli endast en önskan. Kanske är det inte ens önskvärt egentligen.

Tänker flanera i Stockholmsdjungeln lite och ta mentala bilder på hur stan ser ut innan jag åker iväg till fjärran väster. Men med ett minne som tenderar att ställa in sig på random allt oftare vet jag inte riktigt vilka ställen som jag ska besöka för att vara säker på att jag har bra saker att välja på när jag vill ta fram mitt mentala fotoalbum.

Så innan jag lägger mig skakar jag om lite i ipoden och hittar den perfekta låten och (perfekta?) gatan där jag kan börja fota med mina ögon. Götgatan. Visserligen är den lite kallare, lite mer julrushig nu än vad som är idealt. Men det är ändock en gata i Stockholm så det är en början. Anna Järvinens vårlåt i en decembermörk natt får mig att börja fantisera upp en mental låtkarta över Stockholm. Det är en form av räkna får som kanske får mig att somna i en nybekant säng.

Anna Järvinen - Götgatan

Jönkan & Jules

2007-12-16T12:14:00.000+01:00

Okej, 2 1/2 vecka kvar till USA. Galet.
Tiden som har gått så snabbt de senaste månaderna har stannat upp nu på slutet av året. Nu går dag för dag extra långsamt. Låååååångsamt. Långsamt är riktigt stressigt. Vad ska jag fylla de långsamma dagarna med? Allt användes upp på de snabba dagarna och nu finns ingenting kvar. Dessutom har jag bara fyra dagar kvar innan jag lämnar Jönköping för gott. Det låter väldigt dramatiskt, jag vet, och chansen att jag någon gång kommer att återvända är ju tämligen stor, men det är ändå för gott. För när man återvänder till ett ställe där man varit glad, ledsen och levt i tre år, ja verkligen levt och utvecklats, då är det verkligen inte samma sak att återvända dit på besök. Jag har lämnat stället för gott, hur jag än ser på det. Vännerna är inte kvar och det var dem som gjorde staden levande. Att komma tillbaka äldre och med någon annan är bara som att besöka en gravplats med en minnessten.

Så ett sista sentimentalt blogginlägg från staden Jönköping innan det bär av till andra städer och länder.

Eftersom Anna Ternheims konsert i Jönköping för ett år sedan var en av de finaste konserterna jag varit på i den här staden är det inte helt onaturligt att lägga upp en av hennes covers. Vilket även fortsätter på ett ofrivilligt covertema som verkar ha uppstått på den här sidan.

Anna Ternheim - China girl (David Bowie cover)

5 veckor

2007-11-29T09:16:00.000+01:00

Okej, nu börjar det att bli verklighet. Alla papper är i sin ordning inför visumbesöket på måndag. Jag har fyllt i att NEJ jag har inga Specialized Skills or Training (including firearms, explosives, nuclear, biological, or chemical experience) i mitt DS-2058 formulär så jag kanske låter lite trist på pappret. Men jag har försökt att stå ut så lite som möjligt för att öka mina chanser att komma in i landet. För det är det de vill ha, en genomsnittlig Svensson som inte ökar hjärtfrekvensen nämnvärt. Jag hade trott att de skulle bli lite mer till sig och hurrat om jag hade fyllt i lite JA här och där på att jag till exempel har varit i väpnad konflikt, att jag har lite drogproblem, psykiska besvär och lite annat gott. De kunde fått in en ny Steven Segal/Woody Allen/Courtney Love i landet. De hade nog tänkt att "Guuud, här kommer en verkligt intressant människa, va kul!" Men de kanske redan har så många intressanta människor i landet så de måste sållas bort genom DS-formulären

Idag är det precis 5 veckor tills jag åker. 5 veckor. Det är ingen tid alls egentligen.

Därför måste jag börja acklimatisera mig till ett amerikanskt liv. Ska hurra och hoppa lite mer när jag får glada nyheter till en början. Så gör dem ju amerikanska tjejjer. Sen ska jag lära mig göra goda pajjer, Apple pie. Och så ska jag säga Honey Pie till killar jag gillar. Sen ska jag ofta uttrycka mina värderingar i livet, helst till folk som inte har frågat om vad jag egentligen har för värderingar. Sist men inte minst ska jag sluta gå och bara ta bilen. Skönt. Äntligen. Gå är så stenåldern. Ska bli mer Desperate Housewives.

Men för att jag fortfarande är i Sverige i 5 veckor till så kan jag lyssna lite på till exempel

Final Fantasy - No cars go (Arcade Fire cover)

Arcade Fire - No cars go (orginalet)

och kanske går jag, eller springer, mot mitt bättre vetande.

Le Tigre - Let's run

Bara 5 veckor kvar... innan jag blir den amerikanska versionen.

Alla som inte dansar

2007-11-21T14:46:00.000+01:00

En låt som kommer att få alla killar att dansa. Jaa förutom de som faktiskt är våldtäktsmän. Fast de kanske inte vill skylta med det. Så egentligen borde alla dansa. Egentligen. Imorgon har jag nog tröttnat på låten. Men tills dess

Maskinen - Alla som inte dansar är våldtäktsmän

Maskinen är en blandning av Frej i SMK, Afasi och Filthy och ena halvan av Snook.

Disneyliv

2007-11-20T09:58:00.000+01:00

The Darjeeling Limited visas nu på Stockholms Filmfestival. Vart befinner jag mig? Joo...i Jönköping. Vart befinner sig Wes Anderson? Joo i Stockholm. Och jag? I Jönköping.

Den här ekvationen får mig att bli helt röd i ansiktet på morgonkvisten medan jag sitter i ett grupprum omgiven av döda fåglar. Döda rummet. Igår satt vi i det andra rummet vägg-i-vägg med döda fågel-rummet, där är det döda vesslor och ormar som ligger som en grotesk fondvägg. Det ligger en hög studiemotivering i att sitta och skriva med döda uppstoppade djur runt om sig. De tittar på oss med deras stilla knappögon. Det känns väldigt bisarrt att sitta och knappa på datorn samtidigt som man kastar ett öga på storspoven och drillsnäppan bredvid. Lite som någon konstig slags Disneyfilm där allt är dött. Som Snövit, minus bambi-gullet och plus goth-råheten.

Damien Rice inleder vår morgon med djurtema.

Damien Rice - When Doves Cry (prince cover)

och Cocorosie avslutar

CocoRosie - Animals

Sedan...

2007-11-14T09:55:00.000+01:00

(klicka på den, du ser inte dåligt, den blir större)

Läser en gammal Rocky strip. Och sedan...

letar jag upp dagens horoskop för att se om det kan säga något om min dag.

Du känner dig lite rastlös. Du kanske ska hantera en situation som du inte kan göra så mycket åt.
Sedan letar jag upp mitt veckohoroskop.

Du har bestämt dig för att flytta ett berg – och det är långtifrån någon omöjlig uppgift. Bara väldigt svårt att göra ensam. Berg flyttas dagligen av folk som vet hur man ska samarbeta. Skaffa dig mer information. Till helgen lockas du att delta i ett äventyr. Väduren och Oxen spelar viktiga roller i sammanhanget.

Och nu känner jag mig mycket visare. Sedan funderar jag på ordet horoskop. Det låter lite grovt, som om man svär över sitt skåp. Jävla hor-o-skåp.

Sedan lyssnar jag på dagens första låt slumpmässigt och det blir

Polyphonic Spree - Light and day (reach for the sun)

Eftersom jag redan vad som kommer hända idag tack vare horoskopet går jag och lägger mig igen.

Ikväll börjar tävlingen...enligt veckohoroskopet är det ju inte helt kört. Jag behöver bara mer information för att flytta berget och vi är ju redan tre personer som ska hjälpas åt. Men hur gör man? Jag ser det framifrån som en typisk flytt

"Om jag tar i här i vänstra hörnet, så kan du lyfta på ditt hörn samtidigt, neeej...på tre! Ett, två, tre va faaan!? Du tog ju inte på tre! Det var på tre, inte på fyra vi skulle lyfta! Aja, nu rå, okej, bra, men om vi vinklar den lite så kan vi kanske komma in med den i hissen, vinkla NU!, neeej mer hitåt, ajaj, inte in i väggen, hiiitåt. Du gör det där med flit eller hur!? Vad faan är ditt problem? Okej, sorry, jag är bara så jävla trött på det här berget, vi skulle nog fixat en flyttfirma"

Sedan tänker jag att det här nog kommer att gå bra.

Lite för mycket

2007-11-13T15:24:00.000+01:00

Det är kallt i min lägenhet. Några grader gör så mycket. Några grader för lite får mig att röra på mig väldigt mycket. Några grader för mycket och jag blir inte mycket snabbare än en sengångare. Jag är ett sånt djur! Usch. Och nu rör jag mig för mycket. Springer fram och tillbaka för att koka te. Sedan fram och tillbaka till toaletten för att kissa ut teet. Allt springande är väldigt uttröttande. Dessutom börjar mitt te ta slut.

Snart ska jag testa att få några timmar för lite sömn ungefär hundra meter från min egen säng. Jag ska vara vaken i typ 30 h. Göra något aktivt och smart i 24 av de timmarna. Allt för att jag ska vara med i en sjuk entrepenörstävling där man blir inlåst i ett rum med tre andra på 14 kvm och uttnyttjad för att ta fram en ny världsledande produkt åt ett företag som redan tjänar grymma pengar. Fast jag gör det ändå. Jag är så lättsåld på fina priser. Det är nog därför jag alltid köper trisslotter. Jag tror verkligen alltid att jag ska vinna. Jag vet det för att jag alltid känner det inom mig innan jag köper lotten och då kan det aldrig slå fel. Tror inte att jag vunnit mer en hundra spänn, någonsin. Tur att jag inte är långsint och glömmer det till nästa lott, nästa tävling.

Om nu ögonen fastnat på det här inlägget kan ni passa på att besöka vår tävlingsblogg:

http://go4far.blogspot.com/

Eller om ni är vakna 05.40 på torsdag morgon kan ni höra oss bli intervjuade i Vaken i P3.

Det här med sömn är lite av min favoritsyssla. Det är inte en slump att jag har "Science of Sleep" som bakgrund på datorn...jaaa ni ser mönstret här. Så valet av låtar idag föll sig oerhört naturligt.

Simian Mobile Disco - Sleep Deprivation

Stars - Sleep tonight (Junior Boys remix)

Och vidare på Stars behövs en låt som faller utanför ramen sömn. Men man kan motivera valet med att det är en kontaktannonsdialog som är oerhört vacker men sorglig att somna till.

Stars - Personal

Inga hemligheter

2007-11-08T11:16:00.000+01:00

Det är ingen hemlighet att Antony kan sjunga sig under huden på vem som helst, även på den som till synes kan ha ett pansar till försvar.

Det är inte heller en hemlighet att filmen I'm not there har fått mig att vanka av och an i lägenheten av otålig väntan, men vankandet har även berott på den eviga väntan på det tillhörande soundtracket.

Kombinera dessa två nu....ja...vänta lite...DÄR! Föreställ hur mycket magi det kan bli! Precis så mycket magi blir det också. Jag hade ingen aning! Kombinationen är en cover på Knockin' on heavens door som får hjärtat att pumpa och ögonen tåras. Det var ett tag sen en låt hade den här inverkan på mig, som jag var tvungen att sätta mig ner. Sätta mig ner och inte göra något annat än att bara lyssna.

Så lyssna.

Antony & The Johnsons - Knockin' on heavens door

22.22 för 15 min sen

2007-11-05T22:07:00.000+01:00

Ska på blixtvisit hem till Stockholm. Hem hem hem, jag smakar på ordet ett par gånger. Det känns nästan lite poröst i munnen. Det var ett tag sen jag var hemma för mitt hem ligger numera i Jönköping. Fast snart ligger det inte där heller. Det är märkligt, jag är nästan hemlös i sinnet men ändå helt lugn i kroppen. Eller var det tvärtom? Jo, så var det nog.
Tänker att jag hinner fixa ett "hemma" lite senare. Det är väl en känsla, typ trygghet? I såna fall kan man nog vara hemma var som helst om man är lite tryggare i sig själv. Men om man upprepade gånger gör dumma grejjer och ändå tror att man känner sig trygg i sig själv då är man ju väldigt hemlös. Äsch, nog om det nu.

Snabbisen i Stockholm görs för ett möte med Ztv. Kanalen som nästan är försvunnen. Jag som brukade spela in musikvideor från Ztv och MTv på VHS band och titta på dem senare. Det fina låg nästan i att jag som ung var väldigt stolt över mina VHS band. Jag hade två. Jag använde sönder dem, spelade in videor efter videor på dem tills bilden var helt grusig och åkte upp och ned och allt såg ut som någon slags psykadelisk tripp. Visst finns det nya sätt att se på musikvideor men det är ändå spontaniteten i att någon annan bestämmer vilka videor som spelas som gör att jag fortfarande tittar på kanalerna. Jag kan ju bestämma vad jag vill lyssna på när jag vill lyssna på det varje sekund under resten av dagen. Så vad gör alla andra? Varför går det så dåligt för Ztv? Det är sällan man vill att en kanal ska backa i tiden och göra som de gjorde förr i en tid av snabb evolution men i Ztv's fall skulle ett steg bakåt i tiden vara ett positivt steg fram. De hade ändå rätt bra program en gång i tiden och testade nya saker när ingen annan gjorde det. Undrar om jag vågar säga det till dem?

Har lyssnat mycket på Radioheads nya album. Den är G.R.Y.M! Man kanske inte gillar den om man gillar deras gamla material, mindre smutsig och mer musikalisk liksom, mer tillgänglig. Eller vad vet jag? Bra är den i alla fall.

Radiohead - All I need

Ursäkta röran snart byggs det om

2007-11-04T09:50:00.000+01:00

Snart åker "En Bättre Dag" till USA. Om mindre än två månader bär det av.

Men det är en del som måste ordnas innan jag åker. En del affärer måste avslutas (som det så fint skulle heta om jag hade haft några), saker måste packas ihop, farväl och adjön ska uttalas och sjukt mycket papper måste samlas ihop. Sedan ska en kamera införskaffas så att jag kan dokumentera alla avvikelser på mitt nya gigantiska campus University Park . Om jag inte kan hitta något där borde jag definitivt kunna hitta något i New York. Jag har hört att det t.ex finns en skola där där ungdomar springer ut på gatan och sjunger och dansar i full 80-tals mundering med pannband och allt, bara sådär, och så får de betala med sitt svett. Det hela är ganska oklart. Det låter nästan illegalt men det tåls att undersöka hur det egentligen ligger till. Jag har en informant vid namn Leroy som hjälper mig när jag kommer fram.

Jag och USA ska bekanta oss bättre framöver helt enkelt. Därför kommer även bloggen att te sig lite annorlunda inom en snar framtid (förutom att det kommer skrivas mer frekvent). Det amerikanska ska bevakas innan resan. När studierna har börjat och jag spelar huvudrollen i mitt liv, i min alldeles egna collegefilm kommer det amerikanska även att testas och redovisas här.

Kanske cheerleader för en vecka? Pajätstävling? Drive-in movies under armen på skolans snygging med en milkshake i handen?

Junior Senior - Can I get get get

September

2007-09-03T09:40:00.000+02:00

Man vet att det är höst när en humla som zuum zzummat runt en i drygt två minuter helt tvärt stannar upp i luften och ramlar ner med en minimal liten duns på marken och ger upp. Den fattar att det blivit höst och att det inte finns en chans att få tillbaka det ljuva sommarlivet då den kunde hoppa från blomma till blomma sådär lite skönt djurslampigt. Nej, nu är det slut med det humlor och insekter, nu är det höst!

Bumblebeez - Dr Love (Trizzy's Free ODB Remix)

Radio LXMBRG - It's cruel up North

Genidrag

2007-08-31T23:10:00.000+02:00

Under pressfrukosten på Formex så var Jonas Hallberg inbjuden som talare. Han var programledare för ett populärt program på 80-talet som hette Måndagsbörsen. Eftersom jag var yngre än genomsnittet på plats och inte alls hade något emot det så kunde karln varit parkeringsvakt eller vad som helst. Min allmänbildning kändes total. Men det märktes att projektledaren för eventet var väldigt nöjd över att ha honom där. Och det blev jag snart också. Hallberg var rolig, riktigt rolig. Så rolig att vårt sällskap inte riktigt visste om han var ett geni eller inte. Varför? Jo, efter inledningen börjar han prata om det typiska 80-talet och pratade på om bilder som visades på skärmen som låg precis bredvid honom i en vinkel så att han inte riktigt såg bilderna själv. Det gjorde för övrigt inte vi heller. Det visades nämligen inga bilder. Hallberg pratade på om bilderna en efter en. Men han beskrev dem inte tillräckligt bra för att det skulle framgå att det hela var planerat och att vi själva skulle visualisera dem. Istället sneglade publiken på varann. Vem ska säga till talaren? Eller ska det vara så här? Hallberg har ju själv ibland sneglat på skärmen. Ser han inte att det inte visas några bilder? Efter kanske en kvart är talet slut. Jonas Hallberg har humor. Antingen visste han hela tiden om det hela och ville skapa oro. Det finns inget svenskare än att inte säga till! Och det är faktiskt rätt kul. Det är humor. Eller så visste han inte om det. Då är det också humor. Men för sakens skull hoppas jag att det är det första. För då har Jonas Hallberg inte bara genial humor utan också skapat en snackis som varade hela mässan. Varför är det så svenskt att inte säga till?!

Matsituationen och Gula Villan

2007-08-31T21:58:00.000+02:00

Jag har sett mer tomtar än någon bör göra i augusti. Och mötts av disco och tusen glammiga discokulor redan innan frukost. Den som tydligen var 80-tals inspirerad. Jag tror inte jag höll på med frukost på 80-talet. Därför var trekantsmackor med paté och champagne med juice bara sjukt konstigt klockan 8.00. Det var ingen kool nattklubb jag var på, det var Formex och det blev mitt första uppdrag som egenföretagare. Det är en rätt bra cover för att låtsas vara vuxen, att ha företag menar jag. Jag försöker lära mig det där vuxna, men de vuxna jag försöker imitera vet ju inte om att jag imiterar dem så de beter sig ganska barnsligt runt mig, vilket gör det hela jävligt svårt.

Mässan är även anledningen till att jag är hemma i Stockholm ett par dagar. Eftersom jag lånar min kära mors lägenhet medan hon flyger och far var det första jag spanade in kylskåpet och vad den nu kunde tänkas vara fylld till bredden med. Jag kan avslöja att det var stank och inte läckerheter som jag hade hoppats på. Jag försökte göra lukttest på allting och härleda stanken till sin källa. Men luktsinnet måste ha gått förlorat någon gång under jakten för jag kunde inte hitta något som pyrde lukt av ondska. Som resultat har jag inte vågat öppna kylskåpet på två dagar nu. Jag börjar bli ganska hungrig. Därför har jag försökt ta ett djupt andetag och ställt mig på riskfritt avstånd och på måfå kastat in handen i kylen för att se vad jag får tag på där inne och sedan inspekterat det när kylen är stängd och jag lugnt kan andas ut. Det här har jag fått tag på än så länge:

Soltorkade tomater (åt en och en halv)
Halväten Ostkaka
Nutrilett dricka (det är nästan som rymdmat så jag hoppar över den)
Skånsk Senap
Senap med basilika smak
Honungssenap
Dijonsenap
Senap, bara

Det här börjar bli löjligt.
När mamma kommer hem ska jag be henne se över sina senapsvanor.

POP DAKAR på lördag, och förhoppningsvis är även jag där. Nu när Pop Dakar är flyttad till sensommaren (hösten!?) blir det nog sjukt kallt ute på kvällen, men det kommer nog ändå bli svettigt när Riot in Belgium, First Floor Power, Zeigeist, Kocky och La Vida Locash dyker upp. Det kommer vankas fest ska ni veta! Vi ses vid Gula Villan på lördag!

Riot in Belgium - La Musique

Tillbaka till brottsplatsen

2007-08-26T20:15:00.000+02:00

Har blivit lite stagnation här på bloggen upptäcker jag. Och jag vet genast vad det beror på. Jag är tillbaka i staden Jönköping och framför mig sträcker sig en termin som kan liknas vid en sparsmakad savann med något enstaka uttorkat träd. Inga djur. Bara jävligt varmt och trist. Som tur är det den sista terminen och den metodfyllda och livsdödande terminen som är kvar är kanske ett försök av skolan att skaka av sig studenter som bara har hängt kvar av ren förvirring. Jag räknar mig ibland in mig som en av dem. Som tur var har man vänner här som sparkar in en på rätt spår igen. Och det är inte helt händelselöst här, det händer grejjer, skottlossning i Jönköping läser jag på text-tv. Jönköping, kyrktätaste och brottätaste staden i landet? Nästan lite som en maffiosostad i Italien. Sa jag att det dessutom finns extremt många pizzerior här? Nog om det, nu kör vi!

Precis som Shout Out Louds turnerade med "Howl howl Gaff Gaff" har Jose Gonzalez länge haft spelningar i U.S.A på gammalt material med sin förra skiva "Veneer". Men i dagarna fick jag tag på nya singeln "Down the line" och även om den kanske inte kommer väcka lika mycket starka känslor som "Crosses" och "Heartbeats" och färgglada studsbollar som studsar ner för en farligt brant gata, är det en låt som får en att komma ihåg att man faktiskt saknat Gonzalez. Det är en bra singel och visar vad som komma skall senare i september när hela albumet "In our nature" släpps.

José Gonzalez - Down the line

Nässjö politikern och förslaget

2007-08-17T16:29:00.000+02:00

Jag fnissar högt för mig själv i en fullpackad tunnelbanevagn på väg till Centralen. I handen håller jag dagens Metro och läser en notis som får mig att vilja trycka upp tidningen i mina medpassagerares ansikten och få dem att fnissa med mig. Jag vet att min kompis jag snart ska möta kommer fnissa när hon ser notisen. Jag kan inte hålla mig, jag vill att alla i den här vagnen ska fnissa tillsammans med mig och unisont utbryta i något mäktigt överfniss som kommer höras upp från underjorden, där vi befinner oss, och hela vägen till Nässjö. Hela vägen till politikern som "vill stoppa kompisknullande". Jaa...rubriken lyder faktiskt "Politiker vill stoppa kompisknullande".

"Marie-Louise Ekholm...kommunalpolitiker i Nässjö, tycker att dagens ungdomar är för lössläppta och måste ändra sina sexvanor.
- Det ohejdade kompisknullandet till höger och vänster och ofta utan infektionsskydd är inte hållbart i längden, säger M-L Ekholm till Expressen....
- Jag vill inte moralisera, men jag tycker synd om flickor och pojkar som lever så här. Våra kroppar är inte gjorda för det." (utdrag ur notisen)

Ge mig en rast! Nässjö måste vara en stad som inte alls har något problem med hatknull och våldtäkter om politikerna vill få stopp på kompisknullet. Och jag kan verkligen inte sluta fnissa när jag läser notisen om och om igen. För jag får upp en bild av den här Marie-Louise som den där tillknäppte mostern som vill hålla händerna för öronen sjunga "lalalalala" när man säger "knulla" istället för "samlag" eller "älskog". Jag vill bara busringa henne och säga "kuk, kuk, kuk, kuk, kuk" tills hon blir alldeles förnärmad och rosenrasande som hon säkert själv skulle uttrycka det. Jag blir alldeles rosig om kinderna och gladlynt bara jag tänker på det. Nu ska vi se....eniro har numret till allt och alla va!?

Så dagen till ära tillägnas Marie-Louise en låt. M-L this is for you!

Spank Rock - Put that pussy on me (Diplo remix)

Rilo Kiley & Jenny Lewis

2007-08-16T18:35:00.000+02:00

Bloggen fortsätter att beundra framträdande kvinnliga artister! Som frontfigur i Rilo Kiley har Jenny Lewis gjort sig ett namn både inom pop/rock och country/pop. Det senare i och med hennes sidoprojekt Jenny Lewis with The Watson Twins. Nu senast gästade Jenny Lewis Dntel med den kanske bästa låten på albumet "Dumb Luck" med "Roll on". Nästa vecka släpps det nya Rilo Kiley albumet "Under the blacklight" och sista låten på albumet är "Give a little love". En låt som låter mer radiopop och slätstruket än det Rilo Kiley som fått utrymme på de tidigare skivorna. Bra? Njaee...hoppas nog att resten av albumet inte lutar åt samma håll. Men döm själva!

Rilo Kiley - Give a little love

Jenny Lewis with the Watson Twins - Melt your heart (rekommenderas!)

Dntel - Roll On (feat. Jenny Lewis) (rekommenderas!)

Lite Fresh & lite O

2007-08-15T10:26:00.000+02:00

När Fresh Prince faktiskt sändes på nittiotalet och man väntade på nästa fräscha avsnittet gick jag i lågstadiet. Alla coola hemliga ghetto-hälsningar var det fetaste vi kunde göra när vi anlände till skolan. Eller när som helst under dagen egentligen. Allt från det mest avancerade handhälsningarna med typ tio olika kombinationer till att man faktiskt snodde Fresh Prince och Jazzy Jeffs hälsning. Du vet, give me five-grejjen, bakåtlutet och fingrarna och handen pekande bakåt för att sedan säga "Aaa pschhh..." med salivet sprutande åt alla håll eftersom man saknade halva tandraden för att man cashat in pengarna hos tandfén i femmor.
Men vi kom på en egen line som vi körde på vår skola, kanske fanns den på andra skolor också:

Give me ten... känn på den!

Här tog man båda händerna istället för ena som i "Give me five" och slog uppifrån ned på den andra personens händer . Först sa man Give me five så gav man det, sen sa man Give me ten så gjorde man det, sen sa man Känn på den!, sen slog man den andra personen (snällt om det var en kompis och sjukt hårt om det var en tönt, men som kanske trots det var din kompis). Det här var i samma veva som man stolt gick runt med Alfons Åbergs pinsen med "Slå inte min kompis" varje dag och trodde att man var ett steg närmare världsfred.

Idag slår det mig att "Give me ten, känn på den", låter som om man vill få en tia i betalning för att typ dra en handtralla på någon annan. Men jag är ju en helt annan person än jag var då. Det vittnar den tankegången rejält om. Verkligen.

Yeah Yeah Yeahs släppte nyligen EPn "Is Is". Har inte hunnit lyssna in mig på den riktigt än men Karen O är ta mig tusan en av de häftigaste bitcharna där ute så skit-EP eller inte, jag kommer förmodligen lyfta den till skyarna ändå. Jag vet att jag en gång i tiden spred ut att Karen O egentligen varit en man tidigare och sjungit för ett framgångsrikt band och senare genomgått en könsoperation och blivit frontfigur för YYS. Jag hade fått allt från en välkänd musiksajt. Även om det förmodligen inte stämde så spädde den på min personliga mytbildning kring Karen O's person och jag vill fortfarande tro på det. Om man vill dyrka tjejjen ännu mer och piffa till sina frukostflingors hem så kan man ladda ned bilden här nere på bandets hemsida. Vips! så kan du vika ihop ett frukostflingspaket med Karen O på. I den kan du placera dina CheerieO's, Fruit Loops eller dina andra så sockerknarkliknande frukostvanor i.

På "Is Is" hittar man passande nog spåret för dagens "give me ten"- inlägg:

Yeah yeah yeahs - 10 x 10
(zshare)

Tjocka pennor bör inte heta så här

2007-08-14T09:08:00.001+02:00

Rapport från Ungern

2007-08-13T19:20:00.000+02:00

Så nu är jag tillbaka efter ett par dagar i landet ugnen. Fast, den här gången var ugnen knappt på. Det var ganska oväntat och de sista dagarna på landet i ösregn blev så långa och fyllda med tristess vs. lugn så att det kändes som om jag varit borta en månad på rehab. Bröllopet i Budapest var fint och min kusin var galet vacker. Needless to say, men det kom en hel del tårar som väntade på mig i bakhåll. Det visade sig att jag nog är en romantiker trots allt. Och att judar inte bara är i högform inom amerikansk tv-komedi utan även på bröllop. Judar har roligare, inte blondiner, såvida de inte är judar vilket är sällsynt. Så är det. Därför kanske jag ska börja med en koshervecka på måndag. Då kan jag säga "that's not kosher" lite då och då. Det blir grymt! Men jag kanske ändå skippar matreglerna och håller mig till "that's not kosher"-linen.

Appropå judar, en vecka kvar innan jag ska till de Kristnas Mecka, Sveriges Jerusalem, Blåshål och medelstora stad (läs nästintill folktom bonde-söker-fru-by) Jönköping. Hur man klarar sig där min sista termin har jag inte hunnit räkna ut än. Men jag ska göra ett överlevnads-kit som till en början kommer innehålla sprit och vin, en affisch över Stockholm, och ett välladdat kontantkort till mobilen. Om jag känner mig lite extra modig med några järn innanför västen kanske jag byter till "Shalom (nånting)" - låten med Army of Lovers som ringsignal på mobilen för att se hur alla fri-religiösa kristna reagerar. Vi börjar där och ser vad som händer. Kanske alla börjar dansa i ring på torget och börjar älska den förmodligen enda judiska eurodisco-låten ever. Men det händer förmodligen bara på film. Men det vore en syn. Minsann. Hahaha, jag skrattar bara jag tänker på det. Hallejulia.

Om jönköpingsborna istället bestämmer sig för att göra något elakt och inte alls ställa upp på dans ska jag i sann Woody Allen-anda ge dem en dödande blick som de förmodligen kommer missuppfatta som nervöst flackande, förkunna mina avsikter logiskt, inte bli hörd, vända 180° och utfärda lite bisarra hot, (där får jag förmodligen en putt eller något från mina fiender) för att sedan uppgivet muttra några olämpligheter de inte kommer höra, gå hem och sen skriva något bitskt satiriskt med en humoristisk twist om mina mobbare och känna mig tusen gånger smartare än dem.
Yeah, that's how we do it!

Vi tog tåget till Badacsony från Budapest och jag passade på att knäppa en bild:

Vi hittade en kattunge (som vi döpte "Chick", men "Chick" visade sig vara en "Chuck", kattsnoppar är inte vårt expertområde) på landet som var genomsur i regnet och fixade sen ett nytt hem åt den i Budapest. Jag får både djur och människor att bidra till urbaniseringen. Yeah me!

Tillbaka till en stad från en annan så vad passar bättre än sommarens bästa band The Teenagers remix av City?!

Lo-Fi-Fnk - City (The Teenagers remix)

och bara för att den är bra, inget annat:

Feist - Brandy Alexander

Ugnen Ungern

2007-08-08T09:13:00.000+02:00

Väskan står packad. Överfull som vanligt. Trots att jag tagit en alldeles för stor väska för några få dagar i Budapest. Men jag behöver ha med mig ALLT! För man vet aldrig. Jag ska ju vara redo att bli bakad i en ugn på dagen och bli uppäten av enorma myggor på kvällen. Till det ska jag även vara redo att gå på bröllop. Så jag har en fin klänning och tre par skor. Svårt att välja. Fin eller Bekväm? Alltid just det dilemmat. Så tänk min väska. Fet som en julgris. Överfull. Med framförallt underhållning. Pretetiösa franska och ryska böcker och lap-topen som är full med film. För när jag är på vårt sommarställe kommer jag att vägra att gå ut på dagen. Likt en vampyr kommer jag kika fram när solen gått ned. Kanske ta ett morgondopp tidigt på morgonen i Balatonsjön. Helst kommer det att uppstå en myt i den lilla byn Badacsony. Lilla Julia som dansar bland vinrankorna på natten. Eller, nåt sånt.

Det är första gången jag ska på bröllop. Jag har mest varit på begravningar. Så jag vet inte riktigt hur man beter sig. Till det kan man tillägga att detta är ett judiskt bröllop. Det är lite andra koder än på ett vanligt bröllop. Det ska krossas glas. Man lyfter upp de lyckliga tu på stolar och sjunger. Tror jag. Pinsamt om man inte gör det och jag går i täten för upplyftandet. Jag tror det bara är att haka på alla andras tokigheter och sedan köra på. Det är säkert traditioner eller nåt sånt. Får vi hoppas. Och på att det kommer spelas klezmermusik. Det närmsta jag har kommit något sånt här var när jag en gång var på en klasskompis bar mitzva. Alltså typ en judisk konfirmation. Efter att han var färdig med sitt sjungande på hebreiska från Torah-rullarna skulle man kasta godis till honom och rabbin. Vi var kanske 12 år. Jag och mina killkompisar sulade godisar mot vår kompis. Istället träffade vi rabbin tre gånger i huvudet med hårda Rollo-kolor.

Så vad som helst kan hända de här dagarna. Det vittnar verkligen min packade väska om.

Okej, nu kör vi!

Beirut är förvisso inte ungersk musik. Men till en viss del så liknar det lite av vad de spelar där nere. Det närmsta jag kunde hitta helt enkelt. Så here goes, lite Beirut!

Beirut - Elephant Gun

Jag, jag, jag

2007-08-05T13:05:00.000+02:00

Vissa människor har flera låttitlar eller referenser till deras namn i poplåtar. Jag kan stolt räkna mig till en av dessa människor. Jag vet inte varför men det finns ett antal låtar med namnet Julia någonstans i låten. Är det fortfarande den gamla fascinationen till Romeo & Julia- berättelsen som absolut måste droppas i låtarna? Eller känner personerna faktiskt en riktig Julia som de kurtiserar? Jag vet inte. Men jag blir ändå lite som ett barn på julafton varje gång det dyker upp en till Julia-låt. Även om de inte är skrivna direkt till mig kan mitt ego rista in ytterligare ett streck på "min låt"-lista. Jaa, jag är lite av en samlare. I början av mitt tjugotvååriga liv var det kottar och stenar som samlades, till dagens utveckling med låtar med mitt namn i och tidningar med snygga omslag och lackad/partiell lackad text som känns sådär skön under fingrarna.

Vad finns det fler för vanliga namn i popvärldens låtar?

Den senaste Julia-låten som jag hörde och kastade armarna om är gjord av Victoria Bergsman med sitt Taken By Trees

Taken By Trees - Julia

Vanlig Tisdag

2007-07-31T18:54:00.000+02:00

I en second hand affär på Upplandsgatan kan man hitta den här skylten diskret hängandes i omklädningsrummet. Som om det inte är nog att man prövar kläder från människor från seklets början. Alla tankar om hudavlagringar sköljs nästan bort när man måste ta ett djupt andetag och sätta på sig en plastmask över ansiktet för att inte få eventuella sminkfläckar på de gamla relikernas klänningar. "Okej, ett två...nu kör vi på med klänningen, ser den bra ut njaeee... titta lite till i spegeln, oj oj nu börjar det bli lite snurrigt nästan lite skönt, fan va snygg den är, men hur ser den ut där bak, bäst att snurra runt oj oj snurra runt snurra snurra ehhh...satan, jag känner mig helt väck, wow måste sitta ner lite...booom! " Så tänker jag att det går till när man ombedes sätta på make up hättan

Efter den upplevelsen var det dags för en öl. Väl valda Tennstopet kan verkligen servera en eftermiddagsöl i en prisklass som heter duga. 62 spänn för en öl var lite väl saftigt men det fick samvetet smaka på. Samtidigt som man sitter bredvid Hasse Aro vars mobil ringer hela tiden så att man nervöst flackar med blicken och tror att det är Efterlyst samtalen som fortfarande öser in.

Jag springer hem till lägenheten som för 24 h fortfarande är min och bara min. Min lilla borg kommer nu efter en och en halv månad behöva delas på igen. Därför tänker jag hårdnjuta av att bo ensam ett litet litet tag till. Jag börjar nu, med att sätta på en lite lagom lugn låt efter en dag av solsken. Keren Ann har de senaste två månaderna tagit mig med storm när jag behöver lugn i likhet med Feist.

Keren Ann - Lay your head down

(5acts.blogspot.com)

Då tar vi och skakar då

2007-07-31T13:10:00.000+02:00

De senaste fyra månaderna har jag sakta men säkert slutat att dricka kaffe. Inte för att jag inte tycker det är gott. Mer för att utöva någon slags kontroll över kroppen. När begäret kommer över mig tar jag genast något annat som finns i närheten. En frukt, ett glas vatten, en påse godis eller en vägg i huvudet. Det har i och för sig inte gått så bra som det låter. För en vecka sedan upptäckte jag att jag istället för kaffe har druckit cola varje dag. Det har jag slutat med nu. Så kan man ju inte hålla på. Så jag började dricka kaffe igen. Jag går runt och skakar som en mänsklig vibrator. Min röst är också lite darrig. Jag kluddrar oerhört snyggt på pappret framför mig. Allting blir utsmetat på ett konstnärligt sett och jag tror att jag har sett något liknande på Liljevalchs. Så nu är kaffet på väg tillbaka. Ärligt talat förstår jag inte varför
jag slutade. Koffein är också knark, my ass.

För att ha någonting att skaka till föreslås idag
DJ Mehdi - I am somebody (feat. Chromeo)

I say no more

2007-07-29T23:59:00.000+02:00

Två filmer på fyra timmar. Manhattan och Interview.

Det görs inte mycket mer än pratas.

Men, är inte en skön flytande konversation den högsta formen av underhållning för sinnet?

Och därmed blev jag just 87 år och frigid. Men jag menar det ändå till 90 % av mitt hjärta.

Har du bara lyssnat på senila 95 åringar i sommar som drar om varje historia tills ditt hår vitnar och därmed vittnar om ändlös tristess så ta mitt råd. Se filmerna. De inspirerar tillbaka din talförmåga.

The Teenagers - Homecoming

What a day for a daydream

2007-07-24T01:53:00.000+02:00

När Sagan om Ringen filmerna var som störst brukade två av mina kompisar låtsas att de var Frodo och Sam i Mordor när de gick igenom läskiga områden i förorten. Jag tänker på det när jag går igenom en alldeles vanlig park i ett alldeles vanligt Stockholm en natt i juli.

...genom den riktigt mörka parken där enskilda lampor är trasiga på den asfalterade cykelvägen och mörkret känns bedövande fast jag ser nästa lampljus som speglar sig på den våta asfalten bara några meter framför mig. Hjärtat hoppar över ett par slag för att sedan slå dubbelt så snabbt i nästa sekund när något rör sig i buskarna. Löven prasslar och jag slutar andas. Benen vill inte riktigt bära efter att ha hållt andan i nästan en minut. Prasslandet har slutat och jag andas snabbt in i frisk luft som inte riktigt vill fylla mina lungor. Jag går snabbare, det var ett dumt beslut att gå igenom en öde och mörk park i sommarnatten. Riktigt jävla dumt.

Mina steg ökar i takt. Vad tänkte jag egentligen? Vad som helst kan ju hända en ensam tjej här i parken. Våldtäkt, knivhugg, rån....utomjordiska kidnappningar. Det sista har jag hört sker mest under natten. Det är natt nu. Shit också. Är det den långfingrade fanskapet E.T i buskarna? Han äter väl M&M:s i filmen? Satan, jag är i Sverige, inga M&M:s här, bara Non Stop. Och varför skulle jag gå runt med Non Stop i fickan? Vem köper det? Pedofiler säkert, som vill locka ungarna med färgglatt godis. Alla vet väl att en unge väljer Smarties framför Non Stop vilken dag som helst. Jag skulle bli en bra pedofil. Jag kan sånt. Godis. Dessutom skulle E.T säkert känna igen ett svenskt plagiat när han ser det. Jag har lite Twix i fickan, de ser nästan ut som hans fingrar men vad ska jag göra? Jag gör det bästa av situationen och kastar iväg Twix hysteriskt på måfå. Små E.T fingerimitationer flyger runt Vasaparkens mörka natt och jag skriker "Kom och ät. Var inte rädd. Jag går sakta härifrån så får du god kola och chokladövertäckta kex . Och jag slipper jag få en parabolsondantenn i stjärten ikväll. Och sedan för all framtid alltid titta upp i himlen paranoid och undra om ni såg mig peta i nästan i en aliendokusåpa på primetime någonstans i Orions Bälte. Jag vill bara gå hem. Somna och aldrig ta den här vägen hem igen. Och möjligen försöka sluta med de här nonsens fantasierna". Det sista säger jag inte högt. Jag är inte redo för tvångströjan.

Det ligger massa choklad på marken nu. Jag inser hur fånig jag är och börjar gå vidare i vanlig takt. Jag sätter på lite musik på Ipoden. Först Audion med "Noiser" och sen hans andra artist alterego med hans riktiga namn Matthew Dear med "Deserter". Hans mörka röst och ett bra beat är allt jag behöver för att lugna nerverna. Jag hinner precis tänka att den här låten är så perfekt en låt kan bli och damn! jag kommer fastna med fingret på repeat som en fet unge med tungan på en överdimensionerad röd klubba. Sen provar jag mig på några danssteg som har en förödisk effekt. Jag ramlar och hörlurarna trillar ut. När musiken runnit ut ur öronen hör jag plötsligt ett öronbedövande prassel rakt framför mig. Nu ser jag vad det är som förföljt mig. En supergullig kanin. Åhhh...gulligull. Jag sätter mig upp med benen i kors. Kaninen skuttar nyfiket åt mitt håll. Den påminner mig om min kanin jag hade som liten som fantasilöst nog hette Stampe. Som typ en miljon andra kaniner i tioåringars ägo. Jag hör mera prassel och små bdump bdump bdumpi-ljud runt mig. Jag lyfter blicken och upptäcker kanske tio kaniner. Shit vad gulligt. Discovery borde sända live från Vasaparken på natten. En varm naturupplevelse mitt i stadsmiljön. Åhh...och de har så små söta kaninrumpor. Jag hinner känna mig lite som Snövit innan jag upptäcker att jag mår illa. Det hela har blivit överladdat med gullighet, så gulligt, så äckligt jävla gulligt. Nu är det för många små söta pälsbollar till kaniner runt mig att jag nästan måste spy på hela den här Disney-situationen. Fy fan.

Här var alltså min gullighetsgräns nådd. Om det skulle varit elva gulliga kaniner där skulle jag kanske slagit över och sprungit runt i Stockholmsnatten med hockeymask och motorsåg och talat i tungor. Som tur var så var de bara tio små kaniner. Jag reste mig upp. Plockade upp min Ipod. Kastade en blick av avsmak på dem och skakade på huvudet och började gå hemåt igen. Så fort jag kom hem så spydde jag.

Aldrig mer gullighet i för höga siffror. No fucking way.

Slut.

Matthew Dear - Deserter

(Okej, på bilden ser man inte att det är tio kaniner. Man kan knappt urskilja en. Men de finns där....de finns där.)

Obemärkt gick otursdagen förbi

2007-07-14T05:06:00.001+02:00

Klockan är 04.53 och jag stiger in i mitt hem för första gången på över 12 timmar. På golvet ligger lördagens Svenska Dagbladet men i mitt huvud är det fortfarande fredag. Fredagen den trettonde för att vara helt synkad med almanackan. Förmodligen har jag varit för disträ eller lat under dagen för att uppfatta oturen som kommer med datumet. Jag har faktiskt haft en alldeles vanlig dag. Varit lat, jobbat ett par timmar och sen gått ut.

Med införskaffad mat stiger jag alltså in i mitt hem långt efter gryningen. Jag har gått hela vägen från andra sidan stan med denna aluminiuminförskaffade rulle. Genom solsken. Genom solstänkta berg falleraa. Faktiskt första gången på några veckor som jag ser sol på det här sättet. Och det är helt värt att vara uppe bara för det. Människor som jag möter på vägen, som ramlar av trottoarerna, hostar vid vägkanten eller pratar skvaller i sina mobiler, vi har alla en sak gemensamt. Vi är uppe vid den här tiden. Vi skulle kunna prata med varandra bara för att....bara för att vi är här....just nu. Och vi gör det, somliga av oss. Även om det inte är så mycket till konversation.

(" .....ba eh, fest? har det varit kul? vill du hänga med hem till mig? vad jobbar du med? vet du när bussen går? ska vi dela på en taxi? du får ha det så bra, typ ett bra liv och så. ")

Men vi skulle aldrig göra det annars. För det är, tjaeee....konstigt. Minst sagt. Jag skulle aldrig börja prata med någon bara för att klockan var 16.53 på en fredag, men tolv timmar senare och det känns helt legitimt att fråga var personen bredvid mig växte upp och vilka framtidsdrömmar han hade som liten.

Så det är ändå någonting med att komma hem och se morgontidningen på golvet. Stiga ut på balkongen i det ljumma solskenet och äta mat. Spilla halva maträtten på kläderna. Vägra byta om på grund av det enda solskenet på flera veckor, sitta kvar och begrunda kvällen, motvilligt gå in och byta om, sätta sig ute igen och dåsa till. För att sedan gå in och stirra på morgontidningen på golvet igen. Och till sist, gå in i sitt rum och se morgonljuset sila in genom persiennerna och lägga sig raklång i det redan för varma rummet.

Men morgontidningen får vänta tills i morgon. För morgonen startar inte med 00.01 utan med att plocka upp den där tidningen och lägga den på matbordet. Först då är det lördag. Först då är det i morgon.

Film och den där onsdagen

2007-07-04T10:35:00.000+02:00

Alla som sett filmen Hard Candy måste få en känsla av att något är bekant i den här nyheten från Aftonbladet idag. I och för sig försöker huvudpersonen att få fast pedofiler i Hard Candy och i den verkliga historien är det torskar som åker dit. Men ändå är det ungdomar som tar lagen i sina egna händer där polisen inte kommer åt. Filmen är för övrigt en ovanligt snygg film som lämnar en med träningsvärk i hela kroppen efter att ha suttit alldeles för spänd i 100min.

Onsdag idag och på något sätt är känslan av lillördag borta. Kanske för att lördag är en jobbdag för mig den här veckan. Kanske för att jag nyser var femte minut som någon tecknad figur som fått peppar över sig. Kanske för att det ligger väldigt gråa moln på himlen. Eller kanske för att det är sommarlov men känslan av hur det ska kännas är bortglömd eller invirad i ett töcken av hur det borde vara blandat med nostalgi. Vem vet? Men onsdagens glans är borta den här veckan. Istället träder måndag fram ur skåpet av glömda och dammiga dagar. Välkommen.

Förresten, låter inte "båm båm båm:andet" i den nya Architecture in Helsinki singeln från det kommande albumet Places Like this lite som slingan i Heartbeats med The Knife. Inte mycket. Men ändå, lite.

Architecture in Helsinki - Heart it Races

Några tankar innan Accelerator

2007-06-30T11:35:00.001+02:00

Om några timmar tänkte jag ta några tappra gummistövelklädda steg ut från min vattenisolerade borg och bege mig till Accelerator på Universitet. Jag känner mig lite skeptisk. Visserligen kommer resan belönas med musikminnen som kan vara ovärderliga men ändå. Det är ju ganska blött ute. Och blåsigt.

Skillnaden i att vara på en riktig festivalcamping och Accelerator är att man på den första omges av människor som är precis lika leriga och klanderligt klädda som en själv. Det spelar ingen roll om man försöker göra sig fin eller ofin för det finns alltid några som har gått längre åt båda ändarna. På Accelerator består publiken av hipsters som fortfarande vill se ut som hipsters i oväder. Men idag är det alltså regn och lera som kommer möta oss bara en kvart från stan. Och är det något jag har lärt mig och tagit med mig genom livet, och det är inte många saker, så är det att man ska klä sig efter vädret. Det betyder att jag på vägen hem får sitta med leriga gummistövlar, kletig öllukt, burrigt hår och galonisar på tunnelbanan. Som någon slags alkoliserad skogsmulle.

Den utsikten stör mig lite. Men inte lika mycket som om jag var tvungen att övernatta där ute i vildmarken. Tanken på att jag slipper det gör mig på lite bättre humör.

Jag bläddrar lite i gårdagens kultursidor i Svenskan:

En ankare på ett amerikanskt nyhetsprogram vägrade läsa upp nyheten om Paris Hiltons frigivning och eldade upp papprena i sändning. Bra för henne. Medierna har kritiserat sig själva i medier för att ha gett för mycket utrymme för Paris Hilton i just medierna. Därav indirekt ännu mer skriverier om henne. Sjukt smart. Egentligen är hon nog en PR - Einstein i förklädnad. Jag ser lite österikisk gubbe i henne ibland.

OCH en annan nyhet,

Spice Girls har bestämt sig för att återförenas. Äntligen!

Till sist några ord om några av de få kvinnliga artisterna som ska spela ikväll.
En artist som jag är rädd att många kommer missa ikväll är Lykke Li hon har en ljus och hes röst som lätt byter skepnad under avskalade melodier . Desto mer uppmärksamhet har Kate Nash fått, hon har liknats vid Lily Allen och hon är bara 19 år. Ge båda minst ett varv på Ipoden.

Lykke Li - Everybody but me

Kate Nash - Foundations

Nu är jag snart beredd att gå hemifrån, om några timmar...snart så...

Odenplanhöjdaren

2007-06-27T18:42:00.000+02:00

Jag blev glad idag mitt i allt regn och morgontrafik vid Odenplan. Klockan var bara 7 på morgonen, en tid som verkligen tillbringas bäst sovandes i sängen med regnet smattrande på fönsterkarmen. Men hade jag gjort det hade jag inte sett Fotbollsmannen som brukar hänga vid Observatorielunden. Han stod där mitt på Odenplan med fotbollen i ena handen, boomblastern som vanligt i den andra på full volym och en ölburk ledigt balanserandes på huvudet. Jag trodde han var mer av en eftermiddagskille. Han brukar få igång en publik (en riktig eller en påhittad) vid lunden på varma dagar och få dem att börja klappa i takt och peppa honom. Sedan sparkar han fotbollen mellan två ölflaskor som får figurera mål väldigt långt borta. Han sätter den alltid. Han blir alltid lika glad. Han är nog sommar för mig. Och nu såg jag honom alltså i regnet tidigt på morgonen. Då är det nog sommar ändå, fast regnet lurat mig och regnat in i mitt medvetande och lämnat ett evigt drip drop som tinnitusljud.

För att dämpa regnljudet ordineras:
The Ting Tings - Thats not my name

3.34 a.m är alltid en dramatisk tid

2007-06-19T21:53:00.001+02:00

grova grova T9

2007-06-16T11:38:00.000+02:00

Så om man har en av de vanligaste mobilerna i Sverige, vi kan nästan kalla den mobilernas Volvo, en Ericson, då har man också förmodligen använt sig av en av dess kommunikativa funktioner SMS. Där har man, i varje fall om man är född efter 1970 också använt sig av funktionen T9. Här samsas svenska ord godkända av Svenska Akademien med modern slang. Det är en ganska imponerande ordlista. Tanken att några människor valt ut orden gör att det kittlar lite extra i fantasinerven. Jag har tänkt på det här ganska många gånger. Hur valde de ut orden som skulle vara med? Ord som ska få brytas ned till 1:or och 0:or och flyga världen runt i ljusets hastighet tills de sätts ihop igen till ord och meningar i en annan människas mobil. Tog de ord från olika kategorier? Är vissa ord kopplade till ett visst yrke mer än andra? Vilket? Varför lade de inte till smeknamnet Cicci/Cissi som blir Cibag men inkluderade Kicki? Är namnen kopplade till eventuella flickvänner/pojkvänner bland ingengörerna? Har de några favoritord? Vilka är dessa människor som väljer ut orden som ska var med i det fantastiska underverket som är T9?

Och framförallt undrar jag, efter att ha läst Schulmans blogg (där folk som har kommenterat även lagt märke till att ordet dubbelfitta finns med i T9), vem som godkände att lägga till ordet negerhora!? Det går inte ens att skriva ordet hora för sig självt men det går alltså att skriva det ordet om man lägger ordet neger framför. Är det ett så vanligt ord att det absolut måste finnas med i våra telefoner? Och då har man valt bort att lägga till ordet skit. Jag vet, förlåt, det är ju ett väldigt grovt och stötande ord.

Morgonstund har guld i mun

2007-06-10T15:48:00.000+02:00

Efter min första svartklubbsupplevelse var vi på väg hem. Klockan var 4 på morgonen, modellfolket hade börjat komma men vi insåg att vi inte orkade till 9 . Vi såg mycket på väg tillbaka till Odenplan som jag inte trodde man såg vid den tiden:

Faluknäckebröds luftballong

Juvelen som kom cyklandes med gitarr på Söder...2:a spottingen med cykeln, nu har det blivit lite av en sport att hitta honom någonstans i stan cyklandes.
En man med handklovar sittandes vid Stureplan omgiven av poliser och åskådare. Spännande.
En scen som utspelades vid busstationen, Odenplan: En blond tjej står med tre killkompisar som fylleäter. På andra sidan gatan står Robinson-Mille utanför sin port och skriker till tjejjen:

Mille: Camilla! Kom igen då! Ska du inte med upp?
Tjejjen skrattar: Neeej du....det blir inget ikväll!

Mille går in....

Camilla och killarna snackar. Killarna retar henne för att ha sabbat chansen med Mille. De skrattar och till slut blir det en vändning. Camilla vill ju egentligen, eller så blir hon övertalad av killarna, eller så orkar hon bara inte åka hem, vi får aldrig veta vilket. Hon går över till andra sidan gatan, ringer Mille och porten öppnas. Hon kastar en blick tillbaka på kompisarna och oss andra i busskuren som skrattar och applåderar. Klockan är 4.34, Camilla och Mille får ihop det.

Nu är klockan 16.03 och det händer absolut ingenting.

sommarlovet kommer igång

2007-06-08T20:19:00.000+02:00

Can't Stop Moving, skönt med en låt som lovar det den utger sig för att vara, en energiförbrukare. Jag kan inte sluta röra på mig. Ansiktsmusklerna rör på sig, håret rör på sig och armarna svänger ganska okontrollerat. Förhoppningsvis misstar folk inte detta för ett epilepsianfall, nej det är bara att allt rör på sig till den här låten just nu. Jag gör någonting som i vissa kulturer kan liknas vid en dans till en låt som låter lite som om the Go! Team varit och hälsat på och lämnat alla leende och svettiga. De har för övrigt släppt en alldeles utmärkt rörelsefrämjande låt de med, Grip Like a Vice.

Sonny Jim - Can't Stop Moving

The Go! Team - Grip Like a Vice

(Ni vet hur man gör, högerklicka och "spara länk som")

På julklappslistan i år

2007-06-04T10:27:00.000+02:00

Hur tuff är inte den här videon!? Justice låt D.A.N.C.E har spelats ett bra tag nu, men jag har inte sett videon förrän nu. (Eftersom jag är så dålig får jag inte upp youtubeklippet på sidan, men länkar den istället). Men oj va jag vill ha en t-shirt som de har videon. En som byter tryck och skriver det man säger realtid i cool neon. Det ska lätt stå på min julklappslista i år. Forskare borde verkligen lägga ned lite mer tid på hur man gör sköna tees istället för att göra mini mini mini majs, fyrkantiga meloner och vita jordgubbar för allergiker.

Det påminner mig förresten om t-shirtar från början av 90-talet som ändrade färg när man lade handen på dem. De fick liksom ett handavtryck på tyget, och det var inte för att man inte hade tvättat händerna. De kostade rätt mycket och förstördes lätt i tvätten om man tvättade dem för varmt, kallt, för länge, för många gånger och jaa, de var kanske inte var tees i bästa kvalitét men de bytte ju trots allt färg. Magiskt. Nästan som humörringar, men de blev ju lite populärare. Läste någonstans att man kan köpa såna där t-shirtar igen för en rejäl summa pengar. Kanske nästa storinvestering, massimport.

Plockade förresten upp en annorlunda gratistidning, Rugged, för någon vecka sen och läste en notis om porr för fantasynördar. Har alltid varit fascinerad över titlar på porrfilmer, den här filmen innehåller alltså orcher och älvor och heter "World of Whorecraft" . Vad man än tycker om porrfilmer så måste man ju bara krama titlarna.

Justice - D.A.N.C.E
(högerklicka och välj spara som eller spara länk som)

Tom och jag

2007-05-29T09:16:00.000+02:00

Läser det här på Aftonbladet.se och inser att det är just det jag drömde om som liten. Jag skulle självklart tämjt leoparden och haft den som min personliga livvakt och vapendragare. Jag skulle kastat kula på rasten och om någon fuskade så att jag började gråta skulle Tom (leoparden, han skulle heta det) bara dyka upp och morra lite, så skulle jag få typ 1000 kulor i ersättning. Vi skulle ha en maffiastämpel, han och jag, men utan massa jobbiga farbröder och tomatsås. Jag skulle vinna tillbaka den där enorma jättejumbokulan med gula prickar som jag fick av mamma men förlorade på 3 minuter på skolrasten den där ödesdigra vårdagen i 2:an. Vi skulle ha kul, Tom och jag. Kanske ska jag sova med fönstret öppet i natt. Om det kan hända att en leopard hoppar in genom ett fönster i Israel så kanske det kan hända här med. Även om vi bor på 5:e våningen i Vastastan. Det är nog större chans att det är en råtta som dyker upp i fönstret istället. Äsch, då får man göra det bästa av det hela och välkomna den med. Jag skulle tämja den och kalla den för Jerry.

intetsägande kommentar i klimatdebatten

2007-05-25T14:08:00.000+02:00

Klimatfrågan har nog aldrig diskuterats så intensivt som nu. Tv-kanalerna har flera program i veckan om klimathotet. Dagstidningarna svämmar över med artiklar om frågan. Ordfront (som jag började prenumenera på för att en telefonförsäljare bad mig göra det) skickade ut en hel bok i början på prenumerationen som hette Oväder (som förmodligen endast kommer att bli läst om någon hotar mig med en kittlingsfjäder) Det senaste numret är ett helt temanummer som enbart handlar om just väder. Kul. Inget ont menat men för ett barn uppväxt med Agenda 21 och Tippen så har hela miljösnacket lite väl mycket jag sa ju det- känsla över sig. Eller jag skulle sagt det och varit besserwissern om jag var jag fast 10 år gammal. Då var jag en brinnande eldsjäl för miljön. Jag skällde ut familjen när vi inte källsorterade, var en drivande nyckelperson i att hushållet skulle skaffa en kompost och pantade burkar som om jag vore hemlös. Jag skulle säkert gått med i Grön Ungdom om jag visste vad det var och inte trodde att det var en organisation för ungdomar som på något vis blivit gröna på kroppen.

Men, 12 år senare så är man blasé. Inte för att det inte är negativt med klimathot. (oj, det blev visst så mycket negationer att det blev positivt. Jag tycker fortfarande att det är negativ, såklart.) Det är ju ett ord som slutar på hot, det kan aldrig vara bra.

Men förutom att man märker av att vädret blir varmare och att det väntar en rekordvarm sommar i Sverige som gör att många kanske väljer att stanna hemma, som innebär att vi får se extra många barn med skrikiga GB munnar här istället för på Bamseklubben i Spanien. Så har jag märkt av medelhavstendenser i trafiken i Stockholm. Kanske har det här att göra med klimathotet?

- För några veckor sedan tog jag en taxi till en kompis på andra sidan stan. Taxichauffören verkade vara en helt vanlig, tråkig bingolotto svennefarbror. Tills en annan taxibil (från ett konkurrerande företag) släpar sig fram långsamt framför oss. Bingofarbrorn blir arg och börjar tuta. Andra taxibilen åker långsammare, för att få upp tempen på BF (bingofarbrorn). BF försöker köra om "den andra" (mitt på en mkt trafikerad gata), "den andre" gasar så att inte BF kan köra om. Rutan vevas ner och hårda ord och spott utbyts. Jag sitter i framme i passagerarsätet. Vilket betyder att jag sitter precis i mitten av deras beef. Jag fick nog mest saliv och skäll på mig och försökte sitta med min oberörda kundmin. Det gick inte så bra. Det såg nog ut som om jag hade dödsångest. Ungefär så bra är mitt pokerface.

- Bussen igår. Bussen skulle åka mot Universitet i Norrtullsrondelen när en Volvo smet framför i rondelen och försökte köra ut från innerfilen när vi skulle runt 2/3:e dels varv. Busschauffören vevar ner rutan och stannar mitt i rondelen och har beef no 2 med Volvon. Jag vet inte hur van en Volvo förare är på att utkämpa medelhavstrafikbeefs. Men det föll sig naturligt igår. Det var varmt.

Det finns massor med såna här exempel. Kanske är det i sommar som våra tandlösa gubbor och gummor kommer sitta i gungstolar utanför sina hem och titta på människor. Hundar kommer att ligga utslagna i värmen. Det kommer att vara lunchstängt i butiker. När man ber om någonting kommer de bara säga "imorgon imorgon". På Djurgården kommer det att gå runt folk och sälja billiga Rolex plagiat.

På något sätt känns det skönt att det kommer bli så i sommar. Inte så mycket utlandsresor inplanerade, kan lika gärna vara hemma i det svenska medelhavet. Det kommer bli för varmt för att bekymra sig om vädret.

Hon är back!

2007-05-24T15:30:00.000+02:00

Hon har varit borta länge. Jättelänge. I varje fall i min smak. Men nu ska Lauryn Hill snart släppa nytt. Yes! Och eftersom webben funkar som den gör finns det en försmak på en av hennes nya låtar i form av "Lose myself" (från Idolator) från albumet "Surf's up", ett album till den animerade filmen med samma namn. Filmen har premiär den 27: e november.

Kit + Trädgården

2007-05-24T14:32:00.000+02:00

Äntligen kan man ha en konversation själv i bilen utan att folk tror att man talar med sig själv. Bara inte min KnightRider bil är en musikfascist. Metro.

En till grej, som ligger en bit fram i tiden. Missa för all del inte the Honeydrips på Trädgårdens sommaröppning nästa vecka. Så, i fet stil i kalendern The Honeydrips 1:a juni, m-å-s-t-e gå.

Lyssna på den här låten i solen tills dess
The Honeydrips - (Lack of) Love will tear us apart
från motel de moka

Grå måndag

2007-05-21T12:58:00.000+02:00

Det är så grått ute just nu så det går inte att säga om det är morgon, dag eller kväll...eller natt. Allt är så grått.

En två dagar försenad recension på The Tellers följer: Det var bra! De var små! Medan vi tittade på Blood Music stod de två frontfigurerna i Tellers bakom oss och viskade på franska. Vi vände oss om och tyckte det var mysigt att The Tellers fans från Frankrike smygit sig in på Debasers 20-årsgräns. 15 minuter senare står dem på scen tillsammans med en basist och trummis. 45 minuter senare står vi och pratar med bandet utanför Debaser. Det visar sig att basisten också är deras producent och är 30 år. Han ser lite sliten ut, han är pappan i bandet. Merchandise killen är också äldre, och galen. Precis innan stängningsdags blir han utkastad tillsammans med bandet för att han slagit sönder en flaska inne i logen (?). Den enda av killarna som försöker vara popstjärna. Och då har han slagit sönder en flaska, så det är ganska harmlöst. Går på promenad med några i bandet vid morgonkvisten och de berättar att Ben och Charles träffade Pete och Carl för några år sedan och gav dem en demo med "Second Cathegory"-låten. De hade sagt att Ben hade "a sweet voice", och givit dem tummen upp. Kul när de jämförs med the Libertines i Svenskan. De spelar på Emmaboda i sommar, hoppas att de som gillade Libertines lugnare akustiska låtar är redo nu när deras lillebrorsor tar steget ut i rampljuset .

Helgens Melodi

2007-05-18T20:00:00.000+02:00

Vi gillar ju alla James Murphy, vi gillar ju alla LCD Soundsystem. Visst? Därför blir helgens låt, helt motiverat en gammal LCD låt i ny tappning. Tiga som bjöd på dans som ledde till uttorkning förra sommaren på Roskilde har remixat Tribulations till nåt som känns lika dansant 2007. Ta ett glas rosé, och du vet, vartannat vatten.

LCD Soundsystem - Tribulations (Tiga remix)
(tack till brooklynvegan)

Releasefesten

2007-05-17T09:48:00.000+02:00

The Tough Alliance releasefesten/konserten igår var bland det märkligaste jag har varit med om konsertväg. Det har i ett antal artiklar tidigare skrivits om att TTA romantiserar fotbollshuliganism och de har beskyllts vara ett "alfahanne-band".

Igår var det herre på täppan. Kramar och kyssar delades ut till sångarna och sedan lyftes de fram av killarna som hade kommit upp på scen. Alla dansade och sjöng med och som vanligt var allt på playback. Men det är ändå lite märkligt att Eric Berglund bara stod där med en bas (för att vi skulle fatta att han var musiker!?) och såg ut som om han förberedde sig för en boxningsmatch medan publiken var galen och stormade scen och startade slagsmål.

Men det här var första gången jag var på TTA. Och det är tydligen alltid såhär på deras "sång-till-en-skiva-med-bas-som-bara-hänger-runt -halsen" - spelningar. Så det här är ingen nyhet. Jag kanske aldrig kommer förstå det som är genialiskt med det här. Men det var mycket manskärlek på Södra Teatern som i onsdags blev en supporterklubb, lite som en hård gay Fight Club (den filmdroppas ännu en gång). Men så länge jag inte börjar generera testestoron när bankomaten inte funkar eller blir tillräckligt arg när någon tar min parkeringsplats tror jag att det räcker med att lyssna på det nya albumet (som passande nog heter A New Chance) på iPoden.

Omtumlad

2007-05-16T11:10:00.000+02:00

Det här är inget vilket rör som helst. Det här röret är en del av en centraldammsugares exteriör. Jag som tidigare bara läst om centraldammsugare i gamla hemkunskapsböcker från 70-talet. Aldrig trodde jag att det skulle finnas en så nära. Just den här finns i A:s hem, och hon har aldrig sagt något om det. Här har hon gått och trott att det är en vardagsgrej, tagit det för givet som om det vore lika självklart som att smörgåsen alltid landar på smörsidan. Att det är något som alla har och bara pluggat i en slang i väggen och dammsugit som om det vore helt naturligt. Och så fanns det aldrig något liknande i min vardag. Vi som har bott nära varandra, kanske bara någon kilometer ifrån varandra och levt i helt olika rymder. Hon i en centraldammsugarrymd och jag i en sladdammsugarrymd. Det är märkligt när det blir så. Två helt olika världar och tidsåldrar i samma kommun.

Igår var också en dag som jag samlade på mig ytterligare skäl till att aldrig skaffa katt. (Förutom allergier och en ingrodd misstanke till att alla som skaffar katt är småskeva). Något kattägare bekvämt glömt att informera allmänt kattmisstroende människor är att kattmammor "suger" ut avföringen ur sina kattungar....va!? Hur kunde ni glömma dela med er av den här enorma detaljen!? M förklarade det hela så här: " annars exploderar kattungarna". Så ryckte hon på axlarna bekymmerlöst som om det var en vedertagen kunskap som alla visste. Va!? Men jag visste det inte!! Det låter som en inbyggd felkonstruktion på hela kattsläktet. Jag visste att det var något fel på katter.

(inga bilder för att illustrera detta)

Joost

2007-05-15T10:58:00.000+02:00

Förresten jag har skaffat Joost. Det är skaparna bakom Skype som ska lansera ett nytt sätt att titta på tv. Än så länge finns det bara en Beta version ute och man måste bli inbjuden för att få ta del av det. Men jag har en hel del inbjudningar att dela ut så om det är någon som är sugen på en titt på framtiden, (även om det inte funkar så bra än) så är det bara att höra av er med mailadress så bjuder jag in er.

där uppe

2007-05-15T10:42:00.000+02:00

Okej, låg och funderade över det här i natt. Varför finns det bara ett ord för himlen i svenska språket? Det betyder ju två ganska olika saker. I engelskan finns det två ord, "sky" och "heaven". Det reder ut potentiella missförstånd. Ett missförstånd som jag när jag för första gången flög flygplan i mitt liv blev snällt och vuxet tillrättavisad och skrattad åt. Alla människor som inte kan vara på jorden längre skulle ju vara där uppe i himlen, så varför inte hälsa på dem när man ändå flyger flygplan? Det borde verkligen etableras ett nytt ord här. "Häven" kanske om vi ska låna in engelskan och försvenska det. Eller bara "hem-len", det är lite av en blandning, ett hem för kompisar. Eller bara något helt annat. Som vad?

Popadelica i SoSto (south of sthlm)

2007-05-07T13:34:00.000+02:00

Popadelica satte ett grönt armband runt min handled och jag vet inte om jag vill ta av mig den än. Antingen tar man av sig den direkt efter festivalen eller så går man runt med den och tärs av tanken att ta av den. För det måste göras snart. För sen kommer det kanske ytterliggare ett armband på nästa festival och till slut är man den som är den, alltså den 17-åriga festivaltjejjen. Och jag är ju 22 år (jättemycket äldre), och inte festivaltjej, visst? För vem var det som satt innanför öltältet där det var 18-årsgräns och drack Fanta? Jag var lite avundsjuk på ungdomarna som ville komma in i tältet, för de skulle uppskatta det så mycket mer än vad jag verkade göra. Det var nästan att jag förväntade mig en bitch-slapp från nån i kön när jag kom ut med en läsk. Dessutom var alla så snyggt festivalklädda så som man bara kan se ut på endagsfestival. Ungdomarna alltså. De dansade dessutom på varje låt som inte var en ballad, fast de dansade nog på balladerna också.

Jag stod ganska still. Tänkte lite då och då att " det här bandet har verkligen gått ner sig" eller " det här var rätt bra, inte jättebra men faktiskt rätt bra". Kidzen dansade och log och jag tänkte "vad hände?". Vart tog euforikänslan vägen när man gick på konsert? När började man ställa sig längre bak för att rädda ölen från hoppande fans(fast jag inte ens har öl)? När började man kritisera istället för att uppleva?

Men än så länge kommer jag starkt hävda att det är ett endagsfestivalsfenomen. För man hinner inte tappa kontrollen lika mycket som på säg...Roskilde. En längre festival är lite som en vistelse på mentalsjukhus (eller ens första charterresa, lite same same fast sjukt mycket different), och en endagsfestival är typ som roliga timman, dvs man längtar hela veckan och förväntar sig hur mycket kul mirakel som helst på en timma. Det är alltid svårt att uppnå. Trots det hade jag kul på Popadelica. Det är en fin grej. Jag ska nog behålla armbandet på idag.

Kom in

2007-05-03T11:10:00.000+02:00

Igår när jag hade mycket bättre saker för mig men ändå inte gjorde dem, kollade jag upp hur man får visum till U.S.A. Det är ett tag kvar tills jag ska dit men man kan ju ändå förbereda sig inför förberedelsena. Det har jag hört ska vara bra. Förberedelse verkar faktiskt vara a och o i det där landet. För att man verkligen ska förstå det har de samma policy på deras ambassad. Förutom att man måste ha med sig sjukt mycket papper korrekt ifyllda, foton kvitton och eventuellt brottsregister måste man även visa att man har tillräckligt mycket pengar för att vistas i landet. (Trist för dem att få in fattiga människor som inte köper tillräckligt mycket Starbucks kaffe.) Sen måste man gå på en intervju som kan beräknas ta mellan en timma och hela dagen. Man blir visiterad och man får inte ha med sig en kompis.
Andra saker man inte får ha med sig:

Electronic equipment, such as lap tops, mp3 players, cameras and cell phones

Shopping bags

Luggage, backpacks, briefcases

Tools of any size, such as leathermans, Swiss army knives, etc.

Det sista förstår man. Men de andra? När man beräknas vara på en plats en hel dag, så är det en mental påfrestning att inte kunna ägna sig åt någonting annat än att sitta och titta, bara titta. För att man ska bli ännu mer uppmuntrad står det så här:

Do not expect your interview to be over within one hour. Due to security reasons and depending on the workload, you may have to wait a considerable amount of time in our waiting room and outside the embassy. Please dress for the weather.

Det hela känns väldigt mycket som scenen i "Fight Club" där de nya unga männen som vill rekryteras får stå ute i kylan och regnet dag och natt, uthärda förolämpningar och order om att dra åt helvete innan de får komma in. Så är det att skaffa visum till USA. Undrar om det kommer bli en likadan process när man väl har flygit in i landet och står vid passkontrollen. Sen likadant när man ska registrera sig för kurser på universitetet. Tänk vad besviken man blir när man väl har fått komma in överallt och det inte är så roligt på andra sidan staketet. Då får man nästa ljuga om det och säga att det var det roligaste man har gjort i hela sitt liv, bara för att övertyga en själv om att det var värt besväret. Det är i och för sig ganska likt en kväll på Stureplan.

Ett låttips idag borde ju vara The Clash - Should I Stay or Should I Go? men det blir något nyare istället, en remix av Hot Chip på Amy Winehouse - Rehab
(tack till Pound for Pound)

För visum till USA kolla:
http://www.usemb.se/Consulate/book.html
http://www.usemb.se/Consulate/thinkabout.html

squash i vardagsrummet

2007-04-21T13:20:00.000+02:00

Bakom den här dörren döljer sig Sveriges mest anrika squashklubb. Det tog oss 25 minuter att hitta dit. Kanske för att Sveriges mest anrikaste squashklubbb också stoltserar med Sveriges minsta reklamskylt. De har även en anrik hemsida med tjejjer som badar topless i deras japanska "pool". (Det var kanske därför vi fick en förväntansfull blick av killlarna/gubbarna när vi äntligen hittade dörren och gjorde entré i hallen.)
Det bästa kanske ändå var omklädningsrummet; med en tvättmaskin för killen som verkade bo i hallen, en liten dusch med tvål som han hade lagt in där och den mystiska dörren som ledde ner till källaren där hallens stolthet poolen låg. Aldrig har jag känt en sån vad fel/rätt-känsla i mitt sportsliga liv, squash i någons vardagsrum. Men, vi ska tillbaka dit om några dagar. Till den välbevarade hemligheten vid Karlaplan.

little bit of this

2007-04-19T14:05:00.000+02:00

Det regnar ute och det är 5 grader varmt, jag känner mig inte piggelin. Den här bilden tog hallickmobilen i lördags i Vitan då det var allt annat än 5 grader, mer typ 20° kanske. Det var tider. Bild no. 2 tackar jag Otis för, de har satt upp de här skyltarna i alla hissar i Sthlm, världens mest obehagliga varningsskylt. Tack.

Flyt

2007-04-16T18:11:00.000+02:00

De senaste veckorna har varit sådär äckligt otroligt bra! Därav förra inlägget.
Vem vet vad det beror på? Vädret? Bra flyt? Bra kompisar?Bra picknicks? (hur funkar det i plural?) Bra saker att se fram emot?

Bra musik kom i alla fall i form av The Concretes i lördags, de klarade sig utan Victoria Bergsman. Med Lisa Millberg på sång är det ett annat band, men det var inget som hindrade musiken att hitta fram ändå. Och oh vad de hittade fram, typ som värsta taxiföraren som kan alla genvägar, för Concretes passade så bra i lördags som var en riktig sommarnatt.

GLASSIGT

2007-04-16T16:04:00.001+02:00

Mange Schmidt - Glassigt

Ey, Yo, Mange Schmidt, man! Du knäcker Brorsan!
När du hör en bra låt och din partner e kåt, ere Glassigt!
När du har sommarlov och du håller hov, ere …
Å när freda’n e slut och du ska gå ut, ere …
När du har sjukt bra koll och hälsan i behåll, då ere…

Jag vaknar upp, ahh, solen skiner igen
Dags för mig att gitta från lägenheten
Men först, alltid en dusch, inte lukta usch
Stå högt i kurs, för det är …

Senare men ändå samma dag
Lyckades jag äntligen få tag
På numret till den där tjejen du vet
Jag ringde direkt, jag är inte diskret

Jag sa: Ska vi hitta på nånting?
Tillsammans, kanske göra ingenting
Kanske bara hänga du och jag
Jag tar med mig rosor och en ask choklad

Hon föll direkt för mitt initiativ
Och ville bli en del av mitt privatliv
Nu bor vi ihop och vi har det bra
Men det var bara en av många dar, då det är…

Ref.

En vecka senare hände det här
Det låter som ljug men är sant, jag svär
Jag grävde i fickan och hitta nåt
Det visa sig vara en gammal trisslott

Jag skrapade och till min stora förvåning
Hade jag plötsligt råd med ny våning
Bubbelpool och en resa runt jorden
Det går bra nu, ta mig på orden
Med pengarna kom en massa frihet, svenne
Jag kunde ge allt jag inte givit henne
Och även om pengar inte är allt
Kändes det jävligt ballt, och det var…
Nu simmar jag runt i mitt pengahav
Och har inga planer på att lägga av
Varför skulle jag göra det?
Jag mår som en prins, min plånbok är fet, och det är…

Ref.

En dag när jag låg hemma och mös
Jag var ledig, eller typ arbetslös
Ringde någon på min telefon
Det var ett hemligt nummer men jag svara ändå
Jag ångrar inte att jag gjorde så
För det hände nåt som är förunnat få
Den som ringde undra om jag var bra
På att skriva saker, så jag svara: Ja,Självklart är det ju på det viset
Siktet är inställt på Pulitzerpriset
Han sa: Då blir du nog glad ikväll
För du ska få pris ifrån Alfred Nobel, och det är…
Så nu är jag där uppe bland genierna
Och reviderar de gamla teorierna
Det kunde man inte ha trott förut
Det här är Mange Schmidt som signar ut, slut.

Ref

zero

2007-04-10T19:34:00.000+02:00

Åhh, vad man blir glad av bra reklammusik. Som Saabs nya reklam med låten "Release me" av svenska bandet Laura. Shit, jag köper bilen, får jag låten?

Sen var det det här med vädret, vad händer? Det känns som om man var helt ute när man kände vårkänslor och sedan vaknar upp till vinter igen? Snö?? kom igen, det är ju sååå förra året! Sådär försvann humöret, men tur att man är lite borderline och hamnar tillbaka på topp nästa helg då det utlovats (lovats lovats...) 20 grader! Jajjemen det var veckans väderrapport.

En sak till bara, den gamla gruppen Crash Test Dummies. Ni vet, låten "mmmm mmmm mmmm"? Sångaren låter otroligt lik sångaren i The National, är det samma kille? Finns det två personer med en sån basröst?

....nu har jag lyssnat på "release me" typ 10 ggr, jag är trött på den. Varför gör jag så för?

zon A. lördag kl 18.27

2007-03-31T23:27:00.000+02:00

En trevlig promenad i kvarteren man växte upp i kan få vem som helst att försköna gamla tider. Alla sammansatta sällskap har sin egen badbrygga, speciella promenadstråk, eller bara en allmän samlingspunkt. Men idag var det något som var lite märkligt. En känsla som varken gick att skaka av eller sätta fingret på. Något. Stämde. Inte. Det nervösa skrattet när vi anlände till badbryggan bekräftade det hela.

Förra året var det duvorna som vann matchen om väjningsplikten i Stockholm. De. Vägrade. Flytta. På. Sig. För vi gjorde ju det alltid i sista sekunden. I år har grodorna tagit en mer aggressiv framtoning i förorten och där duvorna gjorde en Ghandi manöver i stan får vi nog vänta oss en radikal förändring i sommar gällande vår syn på grodsläktet.

De har tagit scoutbryggan och sänkt en båt.

Det är krig.

Den röda hallickmobilen dokumenterade följande bevis:

Chris Isaak

2007-03-30T13:37:00.000+02:00

"Wicked Game" med Chris Isaak, vilken låt! Och musikvideon sen. Ungefär 10 år gammal och jag är helt säker på att kärleken manifesteras på samma sätt som i videon till "Wicked Game", med Chris Isaak trånande efter mig (jag är Helen Christensen) på en öde strand . Shit, va snuskig jag var när jag var liten...

Kom i varje fall och tänka på det härom dagen när vi gjorde en moodboard till Lugna Favoriter presentationen. Vad sen upptäcktes var att alla kunde texten till "Wicked Game" och såg sådär galet nostalgiskt frånvarande ut.

doh!

2007-03-22T13:33:00.000+01:00

En kille i Alaska råkade trycka på fel knapp...oops, hoppas ingen såg, där försvann några 259 miljader. Darn. För att rätta till hans misstag kallades en styrka på 70 pers in och felet kostade till slut 1,4 miljoner kronor att rätta till. Oflyt. Men det känns ändå rätt skönt, för han kommer vara ett skolexempel på vad man inte ska göra första dagen på jobbet, så man kanske kommer undan med alla andra misstag som kostar under 1,4 miljoner pix.

Förresten är jag är inte ballast längre. Det betyder ju:

"det stenmaterial – sand, grus och sten – som används vid beredning av betong och bruk."
Källa: Nationalencyklopedin.

Jag är ju inte sand, grus och sten...måste sluta säga att jag är ballast...det måste man nog göra ändå. Det är inte tufft längre.

science of sleep

2007-03-21T16:45:00.000+01:00

Jag tror ingen film fångade mitt hjärta mer än "Science of Sleep" gjorde i år. Förra året var det nog "Me, You And Everyone We Know" (eller var det förrförra året?) som lämnade mig kastandes slängkyssar mot filmduken. Snart kommer i alla fall den förstnämnda på hyrfilm (28mars), jag måste se den igen. Helst skulle jag vilja se den i landet mellan sömn och vakenhet för att fånga känslan ännu mer. Undrar om det går? Utan att använda olagliga substanser det vill säga.

utrym skåne

2007-03-21T15:09:00.000+01:00

Om Barsebäck bombhotas som idag borde inte Skåne utrymmas? Undrar om Danmark vill ta emot skånska flyktingar?

Se jag hittade något fint idag. I give you fotografen/illustratören Justelene

i år är våren copywritad

2007-03-21T14:14:00.000+01:00

vad gör hon?

2007-03-19T11:14:00.000+01:00

Utanför kontorets enorma fönster står en kvinna vid sin väldigt blåa bil med sin matchande blåa jacka och ser ut att torka av sin bil. Det regnar ute. Kvinnan torkar av bilen innan hon åker. Hoppas hon inte ser oss tre i fönstret som kliar oss på huvudet och undrar varför någon skulle känna behovet av att åka i en bil som är torr utanpå i regnet. Lite av en Sisyfos uppgift tänkte vi i två sekunder, såg på varandra, för att sedan återgå till att leka jobb.

Mina skor upptäckte ett annat par på väg till Ciao Ciao för en panini. De såg ut att ha levt mycket och länge. Mina skor försökte titta åt det andra hållet så som de ofta gör när de ser utsatta skor på gatan. De ville helst avvara en sula eller ett skosnöre, men de ville inte ge mer än de själva hade. Giriga skor. Jag gick lite konstigt efteråt.

lurväder...jag vet vad du håller på med

2007-03-19T10:56:00.000+01:00

Det är måndag, och jag skulle fortfarande kalla det morgon. Allt är morgon innan lunch, om man inte har fått i sig två mål mat bör man inte kallas kapabel till att göra någonting. Det har inte riktigt slagit igenom på arbetsmarknaden. Men jag tror att det är en up-and-coming grej. Det ser bra ut inom livsmedelsindustrin i alla fall.

Susanne Möller skriver om oss unga 80-talist pirater på DN idag. Läste även kloka funderingar av Alex Schulman.

På vilken dialekt tänker en skåning

lördag 17 mars 2007 19:35:31

Sitter och knåpar med en text här på jobbet när jag plötsligt slås av en fundering: Tänker en skåning på skånska? Eller är det bara som han pratar? Är tankarna rikssvenska? Finns det någon av mina besökare som kan svaret på denna intressanta fråga? Skorrar r-ljuden inne i skåningens huvud också?

2007-03-14T15:17:00.000+01:00

Det är alltid svårt att sälja sig själv. I Sverige är det till och med olagligt. I varje fall om man står på gatan och gör det. Men om man vill bli ZTV's nya programledare så kan man spela in en film och sälja sin personlighet, för ett högre syfte, underhållning. Det gillar jag. Dessutom är det här forumet att öva Idoljury-onelines.

stockholmsdusch

2007-03-14T13:25:00.000+01:00

Solen ligger över Stockholm och det är då man upptäcker att det är en stad full av människor och inte virala döda man lever i. Svartrockarna har på sig en tunnare svarta kläder, alkisarna ler i parkerna och dammet börjar vina på gatorna av vintergruset. Det kommer bli en bra vår.

Letar lägenhet. Visste inte vad en stockholmsdusch var innan. Jag vet det nu. Man kan sälja en etta för 1,6 miljoner kronor med en dusch som man duschar med ovanför handfatet. Det är en stockholmsdusch och det här är Stockholm.

forts. tema onödigt

2007-03-12T13:43:00.000+01:00

Men mer kul än onödigt är den här sidan som min kära kollega Gustav tipsade om. Eller som han uttryckte det,
- Användarvänlighet bryr man sig väl inte om?
Kolla in Superbad.

Förresten, onödigt är oftast roligt när jag tänker efter. Det är ju aldrig roligt om någonting är nödvändigt. Post-lunch-vishet på en måndag av alla dagar. Konstigare saker har hänt.
Vad gör man förresten när man fått ledigt en vecka utan förvarning? Hjärnan släppte all smarthet efter lunch så tips tages tacksamt emot.

finns det inte större knarkproblem på stureplan?

2007-03-12T11:11:00.000+01:00

Snoop och P Diddy, hip hop eliten ärar Stockholm med ett konsertbesök. Och som i många andra fall ska det även vara en rejäl efterfest. Ut och svira i huvudstaden som försöker mäta sig med andra Europeiska städer. MEN, då ingriper polisen och tar Snoop som inte ens hunnit komma till sin egen fest! "Polisrazzia"
Men, hallå, alla vet att en stjärna tar knark, det är ju nästan standardkravet. Men marijuana!? Kom igen, varför ska en polisstyrka slösas på det? Under en kväll på Stureplan tar var och varannan svenne koks som bigpack mjölpaket. Istället skrämmer vi iväg de stora artisterna genom att låsa in dem i en cell några timmar. Bra PR för Stockholm artistmässigt? Eller bra PR för Stockholms polis? Ingen aning... Men Stureplan blev en Snoop kortare. Onödigt.

Melodifestivalslördag

2007-03-10T17:44:00.000+01:00

Det kändes som vår idag. Pappa och jag tog en promenad i Hagaparken med halva Vasastan och hälften av dem var klädda i cykelshorts och joggade. Vi gick på rätt lugnt och tittade på dem när de sprang de såg inte så glada ut som man skulle kunna tro. Antagligen insåg dem att det var för tidigt med shorts. Eller att cykelshorts inte är något för alla. Resten av oss som gick var i varje fall väldigt trevliga mot varandra. Någon trampade i en stor lerpöl och uttryckte, "nämen hoppsan!", för en månad sedan hade det varit "vad i hlvte! ". Kul att vädret gör var och varannan till Jekyl & Mr. Hyde.

Melodifestivalfinalen är ikväll. Det borde kännas i kroppen. Någon slags extas, i näsvingen, lillfingret, örloben, var som helst, bara det fanns någonstans. Man vill ju ändå vara med i den uppslupna stämningen som finns över stan och inte vara en sån som som jag, som faktiskt typ får fejka att jag tycker att det är kul men som skulle kunna glömma slå på tv:n ikväll precis som jag gjort på alla delfinaler. Men, vilken tur att jag kommer över det rätt fort jag har ju knappt varit nere för det. Inte alls faktiskt. Oj, vilken lättnad!

Istället ska jag nog titta på Heroes. Ringa och säga att jag inte orkar gå ut ikväll och istället kolla på fem avsnitt. Det finns inget bättre än när man vet att man har avsnitt efter avsnitt att titta på, speciellt på Heroes. Den är vad Lost hade kunnat vara, och vad X-files var i början blandat med alla Marvelsfilmer och sen...inget av dem egentligen fast ändå. Ungefär så kryptisk är Heroes just nu, fast lite mer, fast ändå inte. Åhhh Heroes.